Read Runeberg

42. Frihetstidens sista år och Revolutionen 1772

Originalsida 272
Originalsida 272
Originalsida 272
Originalsida 273
272–273

Sida 272

ste, talrikaste och mest välmående,J man någonsin hört omtalas *).

Å andra sidan blef den stora förändringen i sig sjelf ogillad af många svenskar, som i ett eller annat hänseende hemtat fördel af det förra statsskicket med dess sjelfsvåld och mutor; — och än mer af dem, hvilka trodde på fria statsförfattningars företräde, och å sin sida sågo just i dem urbilden för en förnufts-enlig och välgörande styrelse. Dessa män älskade 1720 års regeringsform och 1765 års reduktions-riksdag såsom kraftfulla och prisvärda bemödanden att leda svenska folket framåt på en sådan bana; och de sågo följaktligen i 1772 års statshvälfning ett beklagansvärdt afbrott i detta framåtskridande, en beklagansvärd återgång till de suveränitets-åsigter, som mer eller mindre vilja qvarhålla folken i ett tillstånd af fortfarande omyndighet. Betydande till både antal och anseende voro de män, som hyllade dylika åsigter. Presidenten Fredenstierna hade som en bland de s. k. riksfåderna varit med om utarbetandet af frihetstidens statsförfattning, och ansåg äfven nu på gamla dagar densamma vara så fullkomlig, att någon bättre skulle näppeligen kunna af englar uppgöras. Presidenten Oelreich hade omkring 1755 som författare af tidskriften Ärlig Svensk länge och kraftigt talat för fria statsförfattningar och äfven sedermera vidhållit samma tänkesätt. Dessa två framstående herrar hade visserligen aflidit, dock helt

’) Märkas bör, det egna vindkast i dåtidens allmänna tänkesätt, att ganska många, t. o. m. Voltaire, stundom beprisade Kinas regerings-sätt, såsom utmärkt geuom ordning, stadgar och säkerhet.

Källa: Project Runeberg ·