Sida 65
och han iakttog samvetsgrannt hvarje tillfälle att leda prins Grustaf till ädlare tänkesätt och förståndigare uppförande. En och annan gång omtalas ock, huru af sådan orsak häftiga tvister dem emellan upp-kommo1). Det tyckes dock, som den femton- till sextonårige lärjungens skärpta blick för moderns fel och misstag mer och mer försonat honom med den af henne dä för tiden hatade Scheffer2). Yi hafva också inryckt utdrag ur de allvarliga var-
v o
ningsbref, Scheffer tillskref den 21 årige prinsen, och berättat, huru denne likafullt bibehöll för honom aktning och tillgifvenhet3).
Ï statsförvaltningen var Scheffer än fysiokrat, än frihandlare, än prohibitist. I sistnämnde fall ville och trodde han sig kunna genom öfverflöds-förordningar återställa jemnvigt i handeln och välstånd i landet; och hans stränga åtgerder härutin-
' O ^—<
nan bidrogo ej litet till den storm, som jemnte oviljan öfver pommerska kriget, dref honom år 1760 ur rådkammaren4).
För Frankrike, dess språk och bildning, hyste han en tillgifvenhet så stor och så uteslutande, att den ådrog honom än motsägelse, än begabberi; det sednare till och med af prins G-ustaf, hvilken han dock i samma tänkesätt uppfostrat. Yid deras ankomst till Frankrike 1771, och när Scheffer som vanligt utbredde sig i beröm öfver allt, som hörde till detta land, framdrog prinsen ur ett förbikörande lass ett halmstrå och frågade, om ej också detta vore större och bättre än de, som växte i andra riken.
Förkärleken för Frankrike gällde likväl till en början icke dervarande statsskick: ty 1754 ut-
1 ) Danska min. bref 2 Mars 1762
2) S. st. 16 Mars 1762.
3) 41. 186.
4) Danska min. bref 3 Juni, 5 Dec. 1760.
Källa: Project Runeberg ·