Sida 99
blefvo i Linköping eftertryckta, hvarvid boktryckaren på tittelbladen satte orden : På hög befallning, ett tillägg, som gjorde konungen medskyldig i smädeskrifveriet. Landshöfdingen på stället, inseende felet, indrog dock genast de så beskaffade upplagorna. Detta boktryckarens tillägg på tittelbladet och landshöfdingens åtgerd dervid berättade Gjörwell i sina Allmänna Tidningar, så att hela saken kom till den stora allmänhetens kännedom; och detta gjorde han d. 11 Mars 1789 och således under den svåraste brytningen mellan konungen och riddarhuset. Måhända har han sjelf trott, att tillägget var gjordt på boktryckarens eget bevåg, och inbillat sig kunna genom berättelsen härom rentvå konungen från alla misstankar om delaktighet i företaget. Han tyckes ej hafva insett, huru han genom att utsprida berättelsen härom, gaf samma misstankar ett nytt och starkt stöd: ty många trodde, att boktryckaren aldrig vågat insätta nämnde ord, i fall han ej dertill haft någon anledning. Lätt är att inse, hvilket uppseende, hvilken förbittring uppgiften skulle under dåvarande omständigheter förorsaka, och att, oaktadt Gjörwells gränslösa trohet och sjelfuppoffring, Gustaf skulle i längden vara mindre belåten med en sådan sakförare ').
Under sin långa lefnad blef Gjörwell pröfvad af åtskilliga olyckor och sorger. Hans befordringar gingo trögt, hans belöningar utföllo knappt, hedersbevisningarna likaså; han blef kallad till
') Redan 1779 hade oek Stockholms Posten den 18 December förklarat Gjörwell vara som tidningsredaktör i flere fall ganska oskicklig.
Källa: Project Runeberg ·