Sida 104
kronprinsen, lofsånger så högstämda, att deras smicker stötte många för hufvudet, och den 20- årige skalden J. G. Oxenstierna skref derom år 1770 följande rader:
Skall jag med kran ocli domkraft söka Ur hjernan grufva fram en rad Att Simmings ädla skrifter öka Med någon ny gustaviad?
Nej! förren jag mig slik möda gifver Att sensta ålclrars ömkan få,
Med den sextern, jag dagligt skrifver,
Will jag i evig glömska gå1).
Simming fortfor dock att skrifva berömmande verser öfver Hattpartiet, öfver Karl Scheffer och öfver kronprinsen; — utgaf våren 1772 en samling skrifter till konungahusets och den nu på tronen uppstigne Gustafs ära ; — skaffade sig vid stats-hvälfningens utförande åtskilliga uppdrag och för-tjenster; — blef efter densamma jemnte sin far adlad med namn och nummer, tagna af en äldre slägtgren, Simmingsköld; — lyckades sedermera vinna Karl Scheffers ynnest; — fick medfölja på dennes resor; — erhöll af honom penninge-understöd och genom honom personligt tillträde till konungen; — kom snart på den så kallade garderob-vägen i närmare förhållande till denne sednare och derjemnte till gunstlingarna Armfeit och Schröderheim; — användes vid tillställande af smutsiga nöjen; —
— undanträngde sin förre välgörare Gjörwell; — fick dennes plats som konungens handbibliotekarie2);
1 Upps. Bibi. J. G. Oxenstiernas sjelfbiografi.
2) Fersen 5. 232 säger, att konungen nämnt honom till riddare af vasa-orden; men i kalendern står han ej som sådan upptagen.
Källa: Project Runeberg ·