Sida 164
10:o ledet. Hund och svin.
Trakteringen sker på Kräftriket o. s. v.
Med landets anseddare skriftställare eller per~ sonligheter har Bellman under dessa sista år icke stått i närmare förbindelse; de tyckas hafva mer eller mindre dragit sig från honom tillbaka. Orsaken låg ej blott i beskyddarnes, konung Gustafs och Schröderheims bortgång och i hans eget mycket utblottade tillstånd, utan förmodligen ock i beskaffenheten af hans sednare skaldestycken och i dessas-aftagande snille men bibehållna eller ökade fel1); och i deras beständiga och ytterliga lofsjungande af de för tillfället magtegande, vare sig Gustaf, Karl eller Gustaf Adolf* Detta och i synnerhet beprisandet af den förste också efter 1789 års riksdag har troligen väckt mycken ovilja. Som Bell-mans sällskaps-vänner och gynnare framträdde nu förnämligast en gulddragare Wiman 2), en fru Helena Quiding 3) på Heleneborg, och de förut omtalade bryggaren Westman och kaptenen Kämpen-sköld. Det var till ära för dessa personer och deras hem, som Bellman nu mera uppstämde sina flesta tillfällighets-vers.
Från och om hans sista tid finnes en berättelse af följande ordagranna innehåll:
»Anande, att hans yttersta timma ej vore af-lågsen, lät han tillsäga några återstående förtrogna, att ett samqväm med dem, liksom i förflutna dagarr skulle vara honom kärt. Han trädde dem till mötes nästan skugglik, men med sitt fordna vänliga leende; äfven i glasens klang deltog han9 ehuru s-'-,sparsamt; och snart förkunnade han, att han ville låta dem »ännu en gång höra Bellman». Mägtigare än någonsin grep honom nu sångens ande, och sammanfattade alla strålarna af hans flyende bildnings-
1) Se t. ex. stycket Bacchi Port sid. 170.
2) Hans sommarlandställe var Elf vik p& Lidingön. I grannskapet bodde den politiske skriftställaren Blix, med hvil-ken Bellman derigenom kom i någon beröring.
3) Sedermera skild från sin man, hvilken rymde ur landet.
Källa: Project Runeberg ·