Sida vii
en bestämd ovilja och tillika en så afgjord oförmåga, en så löjlig tafatthet, att modern blef än förargad, än nedslagen. Fadern tog saken mera lugnt och tillät dottern lära musik och tyska språket. Vid hennes trettonde år flyttade föräldrarna till landet, hvarefter större frihet erhölls, och hon kastade sig nu märkligt nog äfven på strängt vetenskapliga både teologiska och filosofiska skrifter; flere troligtvis i andan af de redan nu framträdande nya rationalistiska lärorna.
Redan vid fjorton års ålder studerade hon dylika ämnen med mycken ifver, men ock med den följd, att hon började betvifla åtskilliga bland kyr-kobekännelsens läror, och sådant till icke ringa oro för hennes känsliga sinne. I fadrens hus och som medhjelpare vid några fabriksanläggningar vistades då för tiden en ung person vid namn Tideman, utmärkt genom obehagligt yttre, men ock genom stilla och älskvärd t uppförande, klar och lugn blick, stora kunskaper och ädla tänkesätt. Han var en lärjunge af Polhem och tyckes hafva varit utbildad af och i -det då gryende upplysnings-tidehvarf-vets anda och således sträfvat efter en moralisk renhet, grundad mer på sedelärans än religionens bud; dock med fast tro på Grud och odödlighet. Han blef snart den unga flickans vän och gaf henne anvisning på hvilka böcker, hon borde läsa och tillika på deras både förtjenster och fel. Detta bidrog till vidgande af henues omdöme och bildande af hennes smak; måhända ock till utbildande af hennes redan förut hysta religiösa tvifvel. För dessas lugnande, hänvisade Tideman lika litet till kristna kyrkans trosläror som till den metafysiska filosofiens satser, utan till sin enkla, praktiska åsigt, enligt hvilken sträfvandet efter sedlig förädling var för menniskan långt angelägnare än sträfvandet efter att begripa réligionens öfvernaturliga dogmer, eller den spekulativa filosofiens metafysiska läror.
Ofvannämnde af Tideman förestafvade åsigter
Källa: Project Runeberg ·