Sida 1
till tröst anföra. I dessa förhållanden ligger förklaringen till inånga sedermera inträffade besynnerliga uppträden. Hennes lefaad företer ock en märklig prof-karta på de brytningar, en så danad och i sådan rigt-ning utbildad personlighet vanligtvis kommer att genomgå. Icke blott i litterärhistoriskt utan ock i psykologiskt hänseende förtjenar hon alltså en utförligare lefnadsteckning, och det är till fortsättande af en sådan vi nu öfvergå.
Hennes fader såg den vänskap, -som rådde mellan de unga tu, och grundade på densamma en för deras framtid beräknad plan. Kännande sitt slut nalkas, förekallade han begge och tillkännagaf sin önskan, att de måtte med hvarandra ingå äktenskaplig förbindelse, hvarefter han inom kort af-somnade. Dottern vördade fadrens minne och vilja och hyste för den föreslagna fastmannen mycken högaktning och vänskap, men ingalunda någon känsla, som liknade kärlek. Han var visserligen ung, blott några år äldre än hon, men svag och sjuklig, liten och puckelryggig, och till lynnet lugn och betänksam, t. o. m. skenbart kall; hon dere-mot, den nu sextonåriga flickan, hade en stark och fyllig växt, behagliga ehuru något koppärriga anletsdrag och ett-hjerta fullt af brusande känslor. Så angenäm, skref hon, Tideman var mig som filosof att höra, lika odräglig var han som fästman att se. Oaktadt all sin litterära tillgifvenhet, kände hon dock djup ovilja vid hvarje tanke på äktenskaplig förbindelse. Han märkte förhållandet, yrkade derför icke på uppfyllandet af fadrens föreskrift och iakttog i öfrigt ett uppförande, så grann-laga och finkänsligt, att det ökade hennes högaktning, förtroende och tillgifvenhet. Hon började blygas för sin olydnad mot faderns vilja, för sin hårdhet mot en sådan friare, för sin svaghet för ytan, sin likgilltighet för kärnan. Den häftiga striden mellan motsatta känslor medförde i hennes lidelsefulla hjerta så mycket oro, att helsan led; och
A
Källa: Project Runeberg ·