Tillbaka Read Runeberg

47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87

Originalsida 114
Originalsida 114
Originalsida 114
Originalsida 115
114–115

Sida 114

Anbud ingafs af hofrättsrådet J. A. Grevesmöhlen dels för egen räkning, dels för direktören i ostindiska kompaniet J. A. Grill samt för grosshandlaren Dassau och medintressenter. De bjödo 490,300 rdr sp. i arrende för de egentliga tullarne samt för vissa andra med dem mer eller mindre sammanhängande tulluppbörder 200,000 rdr med en förskottsvis erlagd »pre-numerationsafgift» af 05,000 rdr. Deras anbud mot-togos, och sålunda inträdde de som ledamöter af den nybildade »generaltullarrendesocieteten». Som kronans fullmäktige insattes presidenten frih. Lillienberg, som blef ordförande, samt kammarherren G. Ehrensvärd, underståthållaren v. Axelson och justitiekansleren Lilliestråle. Dessutom ingingo 8 andra ledamöter, bland hvilka må nämnas bergsrådet Sandels samt grosshandlarne Groen, Brandenburg och Arvedson.

Både för kronan och för arrendatorerna visade sig den sålunda gjorda anordningen under denna första arrendeperiod vinstbringande. Det betänkliga därvid var emellertid, att man ej afsåg tullens uppgift att reglera handelsomsättningen, utan uteslutande tog inkomsten i betraktande som en statens finanstillgång.

NYA UPPSLÅS I NÄEINGSLIFVET.

De svenska näringaimes upphjelpande ur det lägervall, hvari de iråkat, ingick som en vigtig beståndsdel uti Liljencrants’ finansplan. Däruti, liksom i tullagstiftningen, sökte han bana väg för tillämpningen af den moderna statsekonomiens läror.

I enlighet med fysiokraternas åskådning var han därvid synnerligt mån om landtmannanäringarnes utveckling. Till jordbrukets främjande hade såväl kammarkollegium som det af Liljencrants styrda kommersekollegium sina medel att föreslå. Som kammarkollegiets yrkanden framhöllos isynnerhet: att storskiftena, hvilka ännu omfattade knappt en tredjedel

Källa: Project Runeberg ·