Sida 72
brak». Man igenfinner här den böjelse för det obestämda, hvilken tillhörde Gustaf III:s hela inre politik.
Men af denna obestämdhet begagnade sig genast ämbetsverken, isynnerhet Svea hofrätt, hvilken städse "visade sig fiendtlig mot allt hvad tryckfrihet och yttranderätt hette. Hofrätten hade då att afdöma ett käromål mot Gjörwell, utgifvare af »Allmänna tidningar» för en uppsats om ryske ministern grefve Östermans festligheter vid konungens kröning; med åberopande af allmän lag, men tvärtemot tryckfrihetsförordningen och utan hänsyn till den, dömdes Gjörwell att böta 100 dir smt. och göra offentlig af bön. Han besvärade sig däröfver och begärde med stöd af tryckfrihetsförordningen att få del af de i målet förda protokollen, hvilka hofrätten ej ville utlemna. Justitierevisio-nen fann sig då kunna stadfästa hofrättens dom, blott »så framt ej kongl. maj:t i anledning af tryckfrihetsförordningens § 4 skulle täckas frikänna den anklagade». Hofrätten beslöt i anledning häraf att tillsvidare afslå livarje begäran om rättegångshandlingars utlemnande, men ingick tillika till kongl. maj:t med hemställan, huruvida den skulle i dylika mål ställa sig tryckfrihetsförordningen eller äldre lagbud till efterrättelse.
Yid detta tillfälle uttalade sig flertalet af hofrättens ledamöter i tryckfrihetsfiendtlig anda. Men äfven här höjde sig enstaka röster till den hotade frihetens försvar. Assessor Borgh framhöll, att den varit ett kraftigt medel att upplysa folket om det förra regeringssättets skadliga följder och sålunda förbereda det nya; den vore i sjelfva verket mer öfverensstäm-mande med det senares anda än med det förras och skulle först nu komma till sin rätta nytta. Grundsatsen oni ämbetsverkens ansvarighet inför konungen allena vore ingalunda trädd för nära genom bruket af ett medel att upplysa konungen om vrångsinta ämbetsmäns maktmissbruk. »Den vrångsinte aristokraten», yttrade han, »vågar då ej under konunganamnets vör-
Källa: Project Runeberg ·