Sida 7
clen under utrustning varande ryska flottan ej vore ämnad mot Danmark, utan skulle afgå till Medel-hafvet.
Gustaf hade således endast att hålla sig till Turkiet, som redan var i krig med Ryssland, och sökte här naturligtvis först och främst subsidier, hvilka turkarne dock voro föga benägna att gifva åt kristen makt. Sjelf utfäste han sig endast till en »diversion» mot Ryssland; men därpå ville turkiska regeringen ej ingå, utan fordrade, att Sverige öppet skulle förklara Ryssland krig, i fall det skulle blifva fråga om några subsidier, helst så stora som de begärda.
Den 13 jan. 1788 höll konungen på Haga en »krigskonselj» med Toll och Ruuth; ingendera af dem tillhörde riksrådet, för hvilket de i görningen varande krigsplanerna strängt hemlighöllos. Konungen framlade för dem en öfversigt af den politiska ställningen, sådan han ville hafva den uppfattad. Frankrike vore, utlät han sig, ej längre något pålitligt stöd, »i fall Ryssland fortfore att vilja förskaffa sig, om icke allmänt öfvervälde, åtminstone en sådan influence, som med tiden kunde blifva lika så tryckande som till sin egenskap förhatlig». Han föregaf sig därför hafva sökt och lyckats finna bundsförvandter på andra håll. Det danska hofvet hade, försäkrade han, »satt sig närmare tillsammans med Sverige och i samma mån jämkat sig undan det ryska förmynderskapet». Genom svenska beskickningen vid hofvet i Konstantinopel hade man äfven »låtit sondera samma hofs disposition att med Sverige ingå en subsidietraktat på sådana grunder, att Sverige i 10 års tid skulle erhålla en million piaster om året och i händelse af ruptur med Ryssland särskildt indemnisation för de första utgifter, lämpad efter tid och omständigheter». Med anledning af G. v. JSTolckens i London förda underhandling påstods, att den engelska ministeren ville »komma med Sverige i en lika nära som förtrolig förbindelse», och
Källa: Project Runeberg ·