Sida 19
dan var sinnesstämningen, att styrelsen ej vågade straffa våldsverkaren. Ett namnlöst smädebref fanns en dag inkastadt uti räkenkammaren; en annan gång låg utanför rådsdörren böndernas klagoskrift med en stor sten inuti. Dessa uppträden födde allmän oro och fruktan. Man misstänkte, att Danska och Polska ut-liggare hemligen blasie under elden. Per Banér ville inkalla ett regemente knektar, men rådet ogillade hans förslag. Slutligen lyckades det med biträde af de andra stånden att lugna bönderna och utverka deras bifall till de förra skatternas fortfarande. T)
Sedan detta lyckligen var genomdrifvet, gick dei temligen lätt att få regeringsformen antagen. Den upplästes för ett utskott af prester, borgare och bönder samt för hela adelsståndet enligt dess uttryckliga, envisa begäran och tvärtemot Per Baners råd. Adel» borgare och bönder gjorde blott ett par obetydliga anmärkningar; presterna genom biskop Rudbeck, att landshöfdingarna icke borde befullmägtigas till någon uppsigt öfver andeliga'ting 2). Men i sammanhang med frågan om regeringsformen och innan den afgjordes, bragte presterskapet en annan sak å bana. Uti de privilegier, som Gustaf II Adolf år 1617 åt adeln utfärdade, förekommo de orden: »att till rikets högre syss-»lor skulle ingen vanbördig framdragas, adeln öfver »hufvudet.» Med ordet »vanbördig» menades då egentligen »ofrälse.» Detta förordnande hade väckt ovilja, icke så mycket för saken skull, ty man var vid detta adelns företräde sedan långliga tider van; utan mera för ordet, hvilket tycktes medföra något vanhedrande. Redan förra riksdagen hade ofrälsestånden deröfver klagat; nu skedde det formligen af presterståndet och genom biskop Rudbeck, hvilken besvärade sig »öfver de
1) Rik sark. Rådsprot. d. 7, 9, 15, 22 Jul. 4 Aug. 1634.
2) S. st. d. 7 Juli i634.
Källa: Project Runeberg ·