Sida 64
Under åren 1639 och 1640 utkommo i Tyskland inånga flygskrifter, hvilka uttalade en liflig längtan efter fred; och på riksdagen i Regensburg lrJ4l blef kejsaren af alla ständerna öfverhopad med böner att snart sätta mål för krigets härjningar. Äfven påfven Urban den åttonde, som mer fruktade kejsarens öfver-välde än protestanternas framsteg, förde samma språk. Spanien, från hvilket land kejsaren hittills erhållit betydliga understöd, blef nu helt och hållet sysselsatt genom upproret i Portugal. Detta jemnte Baners segrar stämde Ferdinand till fredligare tänkesätt. Han sände år 1640 till Hamburg en underhandlare vid namn Lützow, hvilken efter mycken möda lyckades att den 15 Dec. 1641 nu-d de flesta magternas ombud träffa öfverenskommelse om ett blifvande fredsmöte. Det utsattes till d. 1 Juli 1643. För att undvika högsätes-tvister och göromålens sammanblandande skulle Svenskarna stanna i Osnabrück, Fransmännen i Münster. Medlare skulle blifva staten Venedig, i Europa nästan den enda, som icke var mer eller mindre inblandad i striden. Äfven Danmark uppträdde som medlare, men var af Sverge dertill hvarken inbjudet eller erkändt. Också påfven ditskickade ett ombud, dels sum medlare, men blott mellan de katolska magterna, dels för att bevaka sin kyrkas fördel.
Sverge stadfästade genast öfverenskommelsen om detta sammanträde och utsåg till ombud Johan Oxen-stjerna, rikskanslerens äldsta son och hofkansleren Adler Salvius. Olika lynnen och förhållanden alstrade emellan dessa tvänne herrar en bitter ovilja, hvilken mycket inverkade på ärendernas gång. Denna märkvärdiga tvist är dock så nära förenad med drottning Kri stinas person, att vi måste till nästa del uppskjuta berättelsen derom.
Först i början af 1643 blef nämnde Lützowska öfverenskommelse af samtlige magterna stadfästad. Kejsaren dröjde längst. Han påstod i början, att Lützow
gått
Källa: Project Runeberg ·