Sida 70
genhet, likasom en föreningslänk mellan dess bägge besittningar, Brandenburg och Preussen. Kurfurstens anspråk på Pommern understöddes af flere Tyska stater, äfven af Hessen-Cassel, hvilka alla fruktade Sver-ges grannskap. Brandenburg, på sådant sätt understödd, stretade derföre af alla krafter emot. Redan år 3633 sade kurfursten åt Gabriel Oxenstjerna: »I Sven-»skar skolen aldrig inbilla er alt komma åt Pom-»mern och då uti Osnabrück allt tycktes luta der-hän, att Sverge skulle få hela hertigdömet sig tiller-kändt, sade Brandenburgska ombudet Wittgenstein öppet åt Svenskarna: »Om ni också denna gången tru-»gar er till Pommern, så skola vi alJrig låla er få »behålla det i fred.» Denna hotelse verkställdes redan då. En Brandenburgsk utliggare, Filip Horn , sökte under året 1646 på allt sätt att mot Sverge uppvigla jnnevånarne i Pommern 2).
Bland de landvinningar, som Sverge kunde i Tyskland erhålla, var Pommern utan tvifvel den mest passande så väl i anseende till läge, som till ledighet efter den sista barnlösa innehafvarens död; äfven derföre, att kejsaren såg med misstroende den stora tillväxt, som Brandenburg skulle genom Pommern erhålla; och var sålunda icke serdeles obenägen att åt Sverge afstå detta land. Förmyndareregeringen hyste dock allahanda betänkligheter. Man insåg visserligen fördelen af att aga fast fot i Tyskland och kunna der motarbeta kejsarens envåldsförsök, samt att från Pommern tunna taga Danmark eller Polen i sidan 3). Man fruktade dock, att kostnaden för landets bibehållande skulle öfverstiga nyttan deraf. Man önskade utbyta det mot Ost-Preussen, hvilket låg nära Liflland och Sverges andra öfversjöländer, och 1634 beslöt ständer-Sa att söka nämnde landskap och deremot låta alla
1) Riksark. Ra IsprotoV. d. 29 Oct. 1G33.
2) S. st d. i5 Jul. i64i>.
3) S. st. d. 16 Febr. 1641.
Källa: Project Runeberg ·