Sida 55
Emellertid ville hon med hvarje post hafva från honom enskilda bref. Rikskansleren kunde visserligen också sälta en sak väl på papperet; Salvii skrifter vore dock än bättre T). o. s. v. Jemnförelsen lär hafva hunnit och retat den gamle. Han skref vid samma tid till sonen sålunda: uti sina bref fortfar din medbroder att efter sitt vanliga sätt öfverflöda med lärdom och framkasta en hop småsaker, likasom han för skoledjeknar läste Plautus ovh Terenlius, och ville dervid visa sina kunskaper. Kort härefter eller d. 27 Mars 1648 föreslog Kristina i sittande råd, att Axel Lilje och Johan Salvius måtte till rådsherrar upptagas. Enhvar insåg, att Salvius väl förtjent denna utmärkelse ; men förslaget var dock för de flesta en nagel i ögat. Det stridde på sätt och vis mot 1634 års regeringsform, hvilken förbehöll rådsvärdigheten åt infödda adelsmän, då deremot Salvius var född ofrälse, ehuru sedermera adlad. Det stridde än mera emot vanan; ty för det mesta hade man hittils uti rådet upptagit endast sådana personer, som härstammade från landets äldre och anseddare slägter. Alldramest stridde det mot högadliga partiets stolthet. Slutligen, i anseende till den allmänt kända spänningen mellan drottningen, Salvius och Oxenstjerna, hade detta undantag från lag och häfd mycket sken af ett bemödande att förtreta Oxenstjerna. Det var således en partisak såväl mellan drottningen och Oxenstjerna, som mellan frälse och ofrälse-stånden. Allmänna uppmärksamheten var derföre mycket fastad vid målet. Uti rådet yttrade sig Per Brahe först. Han ansåg Lilje värdig rådsämbetet, herr Salvius likaledes; så framt man ej kunde invända hans härkomst. Gyllenhjelm sade : Salvius är en gammal trogen och berömlig tjenare. Jag hoppas, att ingen af rådet är emot hans inträde; häldst han är uti kanslisakerna serdeles förfaren. Kristina sade: Salvius skulle utan tvifvel anses ganska skicklig, om
A) S st. d:o d:o d. i3 Dec 16$ • d. ti Mars. i648.
Källa: Project Runeberg ·