Svenska spindlar uti sina hufvud-slägter indelte

146 II. STYCKET.

honom få ofta nödigt, som han gjort nöje däraf; ja, jag har säker anledning, at tro, det han på många dagar ej sköter om någon ny lufts hämtning. Vid detta tilfälle, torde det icke blifva illa upptagit, at jag leder min benägne Läsare litet tilbaka, på Luft-Spindlarne igen. Efter som af detta rön tydeligen skönjes, så väl ande-drägtens nödvändighet, som stället, hvaräst dess gång är; så utbeder jag mig lof och frihet, at så förslagsvis säga, det de ändar eller trådar, som Luft-Spindlarne släppa, än genom en, än genom en annan spinspets, och ofta genom flera på en gång, drifvas på samma sätt, som vätskan genom näsan på männilkan. Föreftäller man sig, först, Spindelens förmåga, at tilsluta eller öpna, hvilkendera spin-spetsen, eller, efter mitt tycke rättare sagdt, luftröret han behagar; sedan, at kunna insupa eller ut-flåsa tråden, genom den eller den öpningen, samt ändteligen sjelfva ämnets seghet; så följer både möjeligheten och lätt-

toties failfe necefläriam, quoties le illa dele&avit. Imo, ex rationibus ve-rifunilibus, credo, ipluru multos dies nullam defiderare. In meliorem quoque partem forlan accipietur, fi mentem Le&oris ingenui ad araneos aereos relegavero. Ex hoc experimento, quoniam facile cognofeitur, tam reipirationis necefiitas , quam locus, quo transmittitur, veniam expeto & libertatem perhibendi, quod fila aut flamina, qua; uunc per unum, nunc iterum per aliud tuberculum, & laspeper plura fimul, aranei aerei emittunt, itidem pellantur, ut narium humanarum pituitae. Confide-rata aranei facultate concludendi & recludendi utrum tuberculum, aut quod re&ius dici reor, fpiraculum velit; deinde virtute recipiendi & emittendi fili per altam atque aliam aperturam; & denique ipfius materias continuitate; lequitur, araneos hos opifices efie, & potentialiter & facile artificiolos. Huic fententias eo majorem adhibeo fidem, quod filum vetulculum & are-