Sida 112
92
»GEFION» I KÖPENHAMN.
SKULPTÖR: BUNDGAARD.
PLANSKISS
Oxer gennem Modstand og megen Detailkritik frem til den Plads, hvor den nu staar — men da Gruppen forleden var faerdig og den oprindelige Sum opbrugt, bevilgede Kommunen et Extrahonorar til Billedhuggeren paa i o ooo Kröner.
Gennem megen Enkelthedsmodstand blev den til; hvorfor undersoge Oxernes Hud, naar man overfor en saadan Opbygning burde tvinges til kun at se paa Helheden, som der altid har vaeret Knighed om, hvorfor stikke Nsesen i Enkeltheder, naar man staar overfor en saa lodig Komposition, aegte dansk som den Jord, Bundgaard er fodt af.
Der hviler over Gefion et Skaer af Martyrium, som maaske i de sidste Aar ikke har virket haemmende paa Fuldforelsen af den Springvandsgruppe, der nu staar som en Vinding for dansk Kunst.
Anders Jensen Bundgaard er fodt i Ersted 1864 o^ er Son af en Traeskomager. Hans Anlaeg for Karikatur tegning havde lagt ham for Had i hans Hjemstavn, 0£ han sogte derfor til Kobenhavn for at finde Erhverv, til sidst som Markor paa en Kafé. Her skar han i sii Fritid figurlige Ting i Kridtstykkerne, og da hans Talen derved opdagedes, lykkedes det ham at komme ind pa; det tekniske Selskabs Skole.
I Aaret 1885 optages han som Elev paa Kunst akademiet, hvorfra han faar Afgangsbevis i Maj 1888 son Modelerer, og samme Aar udstiller han forste Gang. A Bundgaards Arbejder maa saerlig naevnes hans mange for skellige dekorative Granit-Arbejder til Kobenhavns nye Raadhus.
Poul Holsoe.
SPRIDDA MEDDELANDEN.
OM STOCKHOLMS NUVARANDE RÅDHUS skrifver D:r Sigurd Curman i senaste numret af Tidskriften »Ord och Bild». Den värdefulla uppsatsen framlägger byggnadens historia i liufvuddrag, beskrifver åtskilliga af de arkitekturskatter, som finnas inombords och slutar med ett påpekande af det orimliga i suppositionen, att Stockholmarna skulle tillåta en sådan byggnad att vrakas. Han har utan tvifvel rätt. Trafikfrågan :, som ensam sitter inne med det verkliga hotet, anses allt mera föredraga Vasabrons förflyttning, hvilken numera på allvar diskuteras i samband med undersökningarna för järnvägens nya infart.
STADSBYGGNADSKONSTEN I URKUNDERNA. Att det underbart vackra och individuella hos gamla städer icke »gjort sig själf», som det så bekvämt heter, utan att denna skönhet äfven utvecklades på ett planmässigt och medvetet sätt, därom har professor Heinrich Tscharmann nyligen i »Kunstwart» lämnat ett intressant vittnesbörd. I en skrift, utgifven 1592, omnämner dåvarande rektorn i Annaberg, Erzgebirge, Paulus Jenisius särskildt tvenne försiktighetsmått, som iakttogos vid grundläggandet af staden (1496): »Vid framdragandet af gatorna i en stad, i synnerhet i en bergig trakt, är det tvenne saker, som för¬
ståndiga byggmästare böra tillse, först och främst nämligen at gatorna blifva ansenligt breda för erhållande af frisk luft, för de' andra att de läggas något krokiga för att i någon mån stafjs vinden, hvilken eljest i bergstrakter är mycket häftig och våld sam. Ty där detta vid anläggandet af en stad ej iakttages, vållas folket på gatorna icke ringa hinder af vindarna. En dylik oregelbundenhet hos gatorna tjänar äfven själfva städerna til prydnad, i det man därigenom får ett intryck af att allt äi fullt af hus och byggnader. Dessa omständigheter hafva äfvet beaktats af de byggmästare, hvilka först bestämde staden An nabergs omfång och riktningen af dess gator. Ty dessa ärc merändels något krokiga, något som kommer dem, hvilka vic oväder gå på gatorna, väl till pass.»
SMÅBRUKARHEMMET vid allm. Skånska landtbruksmötet i Eslöf har vid olika tillfällen blifvit omnämndt i allmännc tidningar. Från en fackman, hvilken vi tillskrifvit med begäran om en kortare redogörelse för detsamma, ha vi mottagit ett meddelande, hvari han framhåller att detta småbrukarhen: helt och hållet saknar intresse och koncentrerar han sin kritik följande ord: »fritt från glädje och idyll, opraktiskt i material oklokt i inredning, både hvad bostad och fähus m. m. beträf
Källa: Internet Archive ·