Teknisk tidskrift

94

är ämuadt »att i ett sammanhang visa livarje periods borgerliga byggnadskonst och påpeka de själfständiga folkliga egendomligheter, som däri göra sig gällande».

Denna del innehåller 40 planscher i ljustryck med goda fotografier från Schlesvig-Holstein och Danmark af större och mindre privathus, — många med den förnämt enkla, naturliga

hållning, som ger den tidens byggnader sådant behag — flera vackra portaler, detaljer, några interiörer och möbler m. m. och därtill en illustrerad text med korta notiser om material och färger o. d. Författaren säger sig ha valt ut det för hvarje trakt typiska, och det hela gör intryck af att vara en äfven för oss intressant och värdefull bok.

OM STYRKAN HOS

Uti senaste marshäftet af denna tidskrift förekomma några uppgifter om profniugar af tegelpelare m. m., hvilka åtföljas af ett uttalande att profven »synas gifva vid handen, att den gängse uppfattningen om cements betydelse vid inblandning i vanligt murbruk, såsom det i allmänhet användes vid husbyggnader, ej vore så strängt riktig», liksom att s. k. småtegel af normalformat, äfven om det visat sig starkare vid vanliga tryckprof, icke gåfve motsvarande större styrka användt i murverk.

Som ofvannämnda uttalanden strida mot den allmänna uppfattningen af dessa förhållanden inom fackkretsar, baserad på de resultat, hvartill man på andra håll kommit genom omfattande undersökningar och studier, så anser jag mig, som under en följd af år uti mina föreläsningar i byggnadsteknik vid Tekniska Högskolan uttalat dessa åsikter, motsatta dem uti berörda uppsats, böra ■ mot de gjorda profven och deras resultat göra några erinringar, för att söka i min mån bidraga till ett klargörande af hithörande förhållanden.

Mot de gjorda undersökningarna synes då först och främst böra göras den erinring, att murverksprofven äro för få för att några bestämda slutledningar skola kunna göras från resultaten. Vidare måste framhållas, att teglet i de olika partien varit mycket ojämnt i mått (och former) samt visat ovanligt stora variationer i hållfasthet hos normalprofven af två hoplagda halfstenar, hvarigenom tegelmaterialets inverkan å de relativt små murpelarnas hållfasthet måst blifva mycket olika, lämnande missvisande resultat.

Tagas nu de båda profserierna från februari 1905 och maj 1907 i närmare skärskådande, så synes vid den förra serien de använda materialierna särskildt kalkbruket ha varit bättre — teglets mått anges tyvärr icke — hvilket ock gjort att resultaten blifvit bättre än vid den senare profsamlingen.

Att nu emellertid med de varierande hållfasthetstal å normalprofven, som tabell n:r I visar, murpelarnas styrka blifva så nära lika hvarandra, som i tabell n:r II anges, ärjuapriori oväntadt, men torde ha sin förklaringsgrund uti förekommande ojämnheter inom murverken, bestående uti olika tjocka fogar och olika stark sten, hvarigenom totalstyrkan lätt påverkas och förändras. — Styrkan hos pelarna af stortegel utgjorde i detta fall 32 å 37 % — in medio 35 % — af teglets normalstyrka och hos dem af småtegel 21 å 28 % — in medio 25 % — af motsvarande tal, hvilket efter andra liknande profningar förefaller relativt normalt. Genom pelarformen, murförbandeu och det svagare murbrukets inverkan uppstår nämligen en dylik reduktion i styrka mot de kubiska normalprofven utan förband och med en enda stark horisontal cementfog.

Att styrkan hos pelarna af småtegel blifvit relativt mindre än den hos dylika af stortegel torde i detta fall berott dels på de förra pelarnas större liöjdmått i förhållande till tvärsektionen, hvarigenom som bekant styrkan hos profven reduceras, dels att pelarna af småtegel hade 6 bruksfogar, då de af stortegel hade endast 5, hvarigenom äfven styrkan nedsättes samt slutligen att kalkbruket efter 10 veckor hade en ganska ringa hållfasthet mot stenen, hvarigenom murverkens styrka enligt erfarenhet reduceras betydligt och i rätt stor grad oberoende af stenmaterialets egen styrka.

Att det synnerligen hårdbrända småteglet från Kalkudden icke gaf större murverksstyrka än profvet har säkerligen berott därpå att, som erfarenheten ger vid handen, det fordras en viss porositet hos en mur för att kalken i kalkbruk skall omsättas till kolsyrad kalk och att denna varit för ringa i detta fall. Utan lufttillträde kan som bekant kalkbruk ju aldrig hårdna, hvilket månghundraåriga prof till fullo bestyrka.

Nutida auktoriteter anse det därför vara en misshushållning att inmura starkare och mindre porösa stensorter såsom tegelklinker, kalksten och dylika uti kalkbruk, enär inurens

TEGELMURVERK.

styrka blir alltför liten mot det använda stenmaterialets — om nämligen dess liållfasthetsegenskaper skola tillvaratagas.

Vid ett närmare betraktande af den andra profserien finner man ofvannämnda förhållanden ännu mera varierande och resultaten äfven oegentligare. Sålunda var småteglet här mera ojämt i styrka och antagligen dåligare formadt än vid första serien samt kalkbruket af betydligt sämre beskaffenhet.

Teglets varierande styrka framgår än tydligare af den följande tabellen öfver böjningsprofven, där den för storteglet använda brottlasten varierar mellan 320 och 1 320 kg. samt för småteglet mellan 490 och 910 kg.

Att kalkbruket visat en så låg kalklialt som 5,5 %, anger att detsamma vant för blött och magert, hvarigenom dess blandning med cementbruket blir ojämnare och resultatet sämre, än om kalkbruket varit fetare och smidigare.

Skillnaden mellan de båda sorterna grofbruk och finbruk samt den använda sanden synes däremot vara alltför liten, för att däraf någon olika styrka kan väntas, hvaremot en förbättring i resultat antagligen vunnits om grofbruket blandats med cemeutbruk af fin sand och vice versa.

Angående cementets beskaffenhet saknas uppgifter, men vis å vis bruksblanduingarna, så borde blandningen 1 cementbruk på 2 kalkbruk ha gifvit afsevärdt bättre resultat i pelarprofven än dem af 1 på 5, som torde kunna jämställas med det bättre kalkbruket i första profserien.

Att den senare profserien, hvars pelare äro cirka 3 gånger så höga som minsta tvärmåttet mot den första seriens, hvars höjd är endast 2 gånger eller därunder, med en ålder hos profven af 44 dygn mot i förra fallet 71 dygn, skall visa lägre hållfasthetstal, är fullt normalt och förklarligt.

Att slutligen murpelarna med det starkare hydrauliska kalkcementbruket icke visat relativt större hallfasthet än de öfriga profven af samma slags tegel synes mig däremot vara en abnormitet, som icke kan af de lämnade uppgifterna nöjaktigt klargöras, men som måste finna sin förklaring af direkta iakttagelser å murprofven i verklighet. Härvid bör dock erinras att stenens rengöring och vattning vid inläggning i mur spelar en stor roll för åstadkommande af bättre adhesion mellan bruk och sten, liksom att murverkets styrka är mycket beroende af steuförbandens och fogarnas beskaffenhet i öfrigt, men huru dessa förhållanden här gestaltat sig, framgår icke af den lämnade redogörelsen.

Att ett bevisligen starkare murbruk af blandadt cementoch kalkbruk eller s. k. bastardbruk med ett jämnt och godt stenmaterial — som lättast fås af småtegel — uti en riktigt och fackmässigt utförd mur måste gifva ett bättre hållfasthetsresultat, än om härtill användes osorterad och ojämn sten samt vanligt kalkbruk uti mur »uppförd på vanligt sätt» synes påtagligt och är genom så många officiella prof och undersökningar konstateradt, att de här gjorda få och ofullständiga prof- I ven med deras säregna resultat icke synes mig kunna jäfva J detta faktum.

Dessa frågor, som under de senare åren rätt lifligt dryftats inom facklitteraturen med ofvan angifna naturliga resul- : tat, har i dagarna fått en värdefull och intressant utredning genom det af H. Burchartz utgifna arbetet: »Luftkalke und Luftkalkmörtel», uti hvilket en rikhaltig samling af uppgifter äro sammauförda från de vid Materialprofningsanstalten i Berlin och K. Materialpriifungsamt vid Gross- Lichterfelde under de senaste dtta åren gjorda profven på detta område, hvarför- > utom en mängd andra officiella och kända prof och undersökningar relaterats och kritiserats.

Bfter en fullständig redogörelse för en mängd iakttagel- jj ser å olika slag af murverk anför författaren å sid. 158 med stark kursivering:

»Dessa tal påvisa, att man från byggnadsmyndigheters ;