Teknisk tidskrift

.Ugång 38 af TEKNISK TIDSKRIFT

ANSVARIG UTGIFVARE: N/LS KJELLBERG

TE K

och DEKORA¬ TIV KONST O

ORGAN • FÖR • SVENSKA • TEKNOLOGFÖRENINGENS • AFDELNING • FÖR • HUSBYGGNADSKONST

REDAKTÖR: IVAR TENGBOM

REDAKTIONSMEDLEMMAR: I G. CLASON OCII RAGNAR ÖSTBERG

il — - -

Utkommer första lördagen i hvarje manad Meddelanden adresseras till Arkitekt

Prenumerationspris inclusive porto kr. 8.00 . NlR I O • ^ OKT. * IQOO • IVAR TENGBOM, Östermalmsgatan 43

För utrikes boende kr. 8.50 ^ R,ks 8281. Allm. 6858

ETT PAR TIMMERBYGGNADER OCH NÅGRA RÖN VID DERAS

UPPFÖRANDE.

Föredrag af L.

om titeln anger, är det meningen att skildra ett par utförda timmerbyggnader, mitt eget Tallom och disponent Lars Yngströms Norhaga, och meddela ett och annat, som härflutit ur de goda »byggkararnas» erfarenhet och deras och mina gemensamma funderingar och studier i timringsfrågan, icke att öfvertala mina yrkesbröder att öfverallt i villastäder och på landsbygd återupptaga vårt fäderneärfda byggnadssätt. Tvärtom jag säger genast ifrån: planera ej ett timmerhus utan att veta hvar furuskogen, det halfva tusentalet bergfuror, väntat på er yxa i sina 150 — 200 år, icke utan att känna de karlar, som kunna utse, forsla, stocka och lagra, bila och timra dessa furor, och icke utan att känna vördnad för materialet. Kom ihåg, att den bonde, som timrar sitt hus, vanligen ock känner sina furor se’n gammalt och har mätt dem mer än en gång med suckan eller förnöjelse. Timmer är ingen lagersak. Furor äro individer, fulla af vind och sång, af vresighet och oväder, af karaktär och målmedveten sträfvan. De äro mer vördnadsvärda än vi själfva. Timmer äro träd, hvars lif blifvit saga. Att bygga sig murar af dem är att sluta sig inne med sitt samvete mellan forntid och framtid.

Framtid, ja! När dessa gårdar blifvit någorlunda ! ^amla, ett par århundraden eller så, tjäna de kanske till förebild för ett helt folks timring, ett folk, som ser till det nyttiga, det fasta, det flärdfria. Ho vet! Om hundra ir skulle vi kunna ha en här nya »9-tummare».

Timmerhuset är vår folkligt nationella byggnadsform. Timringen är den enda rationella trähusformen här i norr.

Det förra tror jag vår kulturhistoria bevisar, det senare Devisa våra vintrar, som hälsa på genom lappverket af Uräder, springor och multnande papp, som allt det andra rähusbyggandet är.

Eller tror någon, att om vi hade grof timmerskog 1 <var på gårdarna och icke vore beroende af vår lättja 1 ich sydländsk lyx och deras mellanhänder handelsmännen )ch »konstnärerna», vi då skulle lappa och rappa som iu? Då skulle vi ha förstånd kvar att förstå med — icke i crämartro på billighetens försyn och centralvärmeledningens mderverk.

Kring 1760 skrifver Wijnblad: »Vi borde likväl iu i tid sträcka vår omtanke till allt det, som kan lända ill skogarnas befredande, förkofran och tillväxt innan let blir för sent, helst som vi lefva i ett sådant land, lär hvarken folk eller kreatur kunna bärga sig utan täta ius . . . » och föreskrifver som bot mot slöseri ett byggladssätt af liggande grof plank med utvänd kärna, förståndigt, men olyckligt i följderna.

I. Wahlman.

Något tidigare skrifver Linmeus från Gottland: »Bielkar lågo i stora hopar vid stranden som merendels försåldes till Tyskar och Danskar. En dehl voro 14 å 16 alnar långa 7 tum breda och 7 1f2 tum höga och kostade hvartdera 16 styfver, på ett annat ställe 10 å 14 styfver stycket för arbete hästar och skog, sedan de försummat sitt gårdsbruk, som af detta lider.» Han nämner äfven: »Husen, som bönderna bygt här på orten voro allmänt uthuggna med inskiftningar, då Ståckarne som inskifta äro sönderskurne uti 3 å 4 plankor, at hvardera plankan blifver 3 ä 4 tvärfinger bred» . . . etc.

Mer af förfallets historia vill jag ej andraga.

Vare sig skrädt eller rundt verkar timmer som vägg sant och ärligt mer än hvarje annan, och en gedignare väggkonstruktion är ej i Norden funnen. Här är samma bit att se utan och innan, och en bra »bit» är en stock på 10 å 12 m. med medeldiameter af 11". Det fordras karlatag af de två, som vända och passa den, och väl på sin plats sträcker den ut sig i orubblig maklighet. Det är tyngdens gedigenhet hos stocken, som ger täthetens hos huset.

Med tyngden sammanhänger ålder, med den groflek

o

och kämfullhet. Åldern hos en »bergfura» af 10" topp ligger mellan 150 och 200 år, och dess kärna bör intaga 2/3 eller mer af diametern. Det är viktigt detta med mogenheten, ty det sammanhänger med sprickbildningen och motståndskraften mot röta. Då sprickorna ju radiera från centrum och sällan gå in djupt i kärnan, följer häraf vikten af kärnfullhet. Ju närmare kärncentrum den bilade ytan ligger, dess mindre är därför äfven sprickan; följer häraf betydelsen af grofleken (8" — 10'' i topp), som tillåter större skrädning af sidan. Här ligger nu ock i öppen dag orsaken till tvåsidig skrädning af stocken, men ock vikten af den nyfällda stockens skrädning. Att dubbelsidig skrädning alltså icke uppkommit endast af önskan att kunna bekläda huset är klart, och visas af exempel som Bollnäs- och Laxbrostugorna, där klädsel ej finns. Timret torkar ock fortare som »späntadt». (Fig. 1).

(Se för öfrigt i sammanhang härmed sprickfriheten hos Blekingstugans af tusågade stockar med utåtvänd kärna timrade vägg och jfr auktoriteterna Wijnblad och Linnoeus, som påvisat förhållandet.)

Ännu en sak af vikt, som sammanhänger med torkning och sprickbildning, är vinterfällningen. Ju mindre saf, dess mindre sprickning, dess mindre röta, dess kortare torktid; praktiskt taget: dess mindre instängda vätskor.

|