Teknisk tidskrift

FIG. 6. 1891 ÅRS FÖRSLAG.

(SKISS.)

FIG. 9.

Fig. 10.

FIG. 7.

FIG. 8.

byggnadsarbetets fortsättande sammanslöto sig en del för saken varmt intresserade personer, bland hvilka särskildt må nämnas civilingeniören C. G. Norström, som garanter för ett af Kungl. Maj:t den 8 februari 1898 beviljadt penningelotteri. Under åren 1900 — 01 uppfördes byggnadens södra del samt slutligen åren 1903 — 04 byggnadens midtparti. Trots de erhållna medlen skred arbetet endast långsamt framåt till stor del väl beroende på dr Artur Hazelius’ bortgång den 27 maj 1901. Den sålunda lediga styresmannabefattningen lämnades obesatt till den 13 febr. 1905, då till styresman utsågs dr Bernhard Salin, under hvilkens energiska ledning ändtligen det stora verket fullbordades.

Byggnadens disposition framgår af här reproducerade ritningar och fotografier. Följande våningar finnas:

jordvåningen , innehållande : ångpanne- och kolrum, föreläsningssal, kyrksal, utställningssalar och magasin.

hallvåningen : vestilbul med toalettrum, hallen med kupolrummet och absiden, bibliotek med studierum, utställningssalar.

enlresolvåningen : magasin.

i:s/a galleriet: kungssalen, utställningssalar.

2: dra galleriet: utställningssalar, vindsvåningen: fotografiatelje, 12 st. arbetsrum. Flyglarna ha särskilda våningsindelningar och finnas i: norra flygeln: verkstadsrum, väntrum, styrelserummet, styresmannens rum och amanuensrum.

södra flygeln: källare för utställning af tortyrredskapkafélokal med kök, bostäder för maskinist och öfvervaktmästare, de tillfälliga utställningarnas sal och amanuensrum.

Trappor äro förlagda i främre midtpartiet och i hörntornen (fig. 19). I två af kupolrummets hörnpelare finnas från källaren till vinden gående elektriska hissar, i de öfriga två pelarna äro spiraltrappor anordnade.

Museets längd är 153 m., höjden från marken till taklisten är 19,5 m. och till taknocken 38,0 m. Takryttarens spets befinner sig 80,80 m. öfver Saltsjöns medelvattenyta och 41,25 m. öfver taknocken. Hallen är 126,6 m. lång och öfverträffar sålunda Uppsala domkyrkas yttre längd, som är 118,7 m.

Byggnaden hvilar å pallsprängdt berg med grundmurar af granit i alunskifferbruk. Byggnadsstommens konstruktion i tegel och naturlig sten är strängt genomförd. Från hallens hvalfkonstruktion öfverföres trycket genom sträfbågar till fasadernas sträfpelare. Kupolrummets 4 kolossala murpelare, belastade med takryttaren, upptaga trycket från det stora kupolhvalfvet, ett af de största i landet. Jordvåningen är hvälfd i tegel, likaså vestibulen, trappor och trapprum m. m. Entresolbjälklagen bestå af järnbetong, system Hennebique, i:sta galleriets bjälklag af betong mellan järnbalkar. 2:dra galleriets bjälklag äro- — ur brandsäkerhetssynpunkt mindre lämpligt — af trä, bjälkändarna skjuta profilerade ut mot hallen och uppbära 2:dra galleriets träbalkonger. Vindsvåningens träbjälkar hvila å den i trä utförda takstolskonstruktionen. Bjälklagen i flygelbyggnaderna äro likaledes af trä.

Museiexteriören, synlig vida kring, imponerar genom sin massa, sina väldiga mått och sina enkla ihärdigt upprepade motiv, hvilka förklara den inre konstruktionen. Minst framträder detta i midtpartiets främre del, som därför ej synes vara fullt sammanvuxen med byggnaden i öfrigt.

Ramperna framför museet äro utförda i finhuggen grå granit och afslutas utåt med flaggstänger, inåt mot trap-