Teknisk tidskrift

i2 Dec. 1908

MEKANIIC

j halfvan inlades mellanlägg med T-formad sektion, som med skrafvar voro fastade i lagerramen för att förhindra i underhalfvan att knipa om axeln vid varmgång. I såväl ! öf\ er- som underhalfvan voro anordnade kanaler tör vatj tencirkulation samt i öfverfallet ett »kännhål», som sträckte sig ända ned till axeln.

hör inskafning af ramlagren använde man ett rakt rör af gjutjärn, svarfvadt till samma diameter som vefaxeln, hvilket äfven inlades i lagerramen, då denna insattes i fartyget, och därigenom hindrade centrum af lagren att genom skef fastspänning af ramen förskjutas ur axelns medellinie.

Anordningarna för smörjning och vattenspolning utfördes mycket omsorgsfullt. I maskinrummet uppsattes en ångpump, som äfven kunde dritvas för hand, hvilken genom ett filter sög olja från fartygets oljeförråd och pumpade densamma upp i en cistern af förtennt koppar, placerad i maskinkappen, hvarifrån oljan genom ett hufvudrör leddes till smörjkopparna, hvilka på vanligt sätt voro placerade på cylindrarna. Hvarje kopp var afdelad i två afdelningar,

■ den ena afsedd för smörjning med veke, den andra med inställbart stitt tör smörjning droppvis eller vid behof i en kontinuerlig ström. Hvardera afdelningen hade sitt särskilda tillopp med afstängningsventil. Anordningen är visad i fig. u och 12. Alla lager och glidy tör försågos med olja fran dessa koppar utom draglänkarna för slidrörelsen samt excenterstångstapparna för back. För excenterstängernas tappar för framåt voro smörjrörens ändar vridbara i leder, sa att de kunde inställas midtöfver lagret vid olika lägen för framåt. Till excenterskifvorna leddes oljan genom en teleskopisk anordning, som med rörliga leder var fästad dels i excenterringen dels i tilloppsröret.

I iH ramlagren ledde fyra smörjrör, som inmynnade två pa hvardera sidan om axelns medellinie. I allmänhet hade man följt den principen, att smörjämnet bör inledas till ett lager på det ställe, där trycket är minst. För vefstakslagrens afkylning tanns på hvardera sidan af vefstaken ett horisontelt rör lörsedt med fina hål på undersidan,

1 genom hvilka vattnet på hvarje punkt af ett hvarf nådde ; lagret. Dessutom leddes vatten till urborrningen i veftappar genom en anordning alldeles liknande den som . eljest användes för smörjning (s. k. centrifugalsmörjning).

Kamlagren voro af vanlig typ med hästskoformade kam- ' byglar af gjutstål fordrade med hvitmetall och ihåliga för I vattencirkulation {fig. ij — 75). Den undre delen af lagret * var formad som ett tråg med ett bärlager i hvardera ändan.

1 raget fylldes med olja nästan upp tilll axelns medellinie ■ och ett kopparrör, i hvilket vatten cirkulerade, var inlagdt [ för oljans afkylning. De yttre ändarna af bärlagrens undre

1 37

Fig. 14.

lagerskålar voro försedda med packningsbox för att hindra oljan från att rinna ut.

1’ropelleraxlarna utfördes i två delar med muff koppling utombords och löstagbar fiänskoppling inne i fartyget sa att de kunde utdragas akteröfver. Å slagskeppet »Kansas , som byggdes vid Newyork Shipbuilding Co. i Camden användes en annan konstruktion enl. /ig. 16. I hylsans föroeh akterkant samt i propellerstödet hvilade axeln i lager af pockenholts, och var på dessa ställen metallklädd äfvensom utefter hela den del som låg inne i hylsan. Emellan hylsan och propellerstödet var axeln å slagskeppet »Missouri»

lindad med isolerad koppartråd, men å de nyare fartygen lämnades axeln obeklädd och målades endast. I skarfvarna mellan de olika delarna af metall f odret inpumpades tjock mönjefärg, för att erhålla god tätning. 1 förkant af den aktersta metalltddringen var en järnring påsatt för att undvika frätning å detta ställe af axeln. Af samma orsak passades också propellernafvet mycket tätt till akter-