Sida 219
samhällsställning, så går konungen till fots. Till sist komma släktingarna, klädda i sorgdräkt.»
»Bröllop firas med stor ståt äfven hos borger-skapet. Det går så till, att man tillsammans tågar till kyrkan, hvarest vigselringen öfverlämnas. Alla släktingar gå två och två; sist kommer brudgummen, och på hans högra sida går prästen. Bruden är smyckad med en krona. Brudparet faller under vigseln på knä; kvinnorna befinna sig på samma sida som brudgummen, och männen på brudens sida. Ofver dem båda hålles ett draperi, under det att prästen läser brudvigseln och öfverlämnar ringen. Sedan begifver man sig till bröllopsmåltiden. Två bord äro dukade i samma sal, och männen sätta sig vid det ena, som är skildt från kvinnornas. Där dricka de och skämta muntert, under det att en konsert utföres af fiolspelare. Vigselakten upplyses af vidfogade teckning»
(%■ 3)-
Någonting som särskildt synes hafva förvånat den italienska resanden var det ofta förekommande bruket, äfven i enskilda hus, af tronhimmel (baldachino), hvilket i södra Europa ansågs tillhöra kunglighetens emblemer. »Baldachini», säger han, »voro i bruk i de flesta hus. De hafva sin plats vid bordsändan, och vid bröllopsmåltider användas sådana t. o. m. i borgerliga hus, utan afseende på det lägre ståndet. Detta synes mig dock endast bero på bruket, och ej böra betraktas såsom fåfänga eller begär att utmärka sig. Man gör här. som tysken, då han i Paris fick se en person prydd med en riddarorden och strax skickade efter en skräddare och beställde en rock med en silfver-
Källa: Project Runeberg ·