Sida 248
som synts honom upplysande. I kulturhistoriskt af-seende erbjuda dessa anteckningar, just på grund af sin mera enskilda karakter, åtskilliga smådrag af intresse, som förtjäna bevaras. De historiska och statsvetenskapliga utredningarna innehålla däremot här, som i Magalottis relation, för svenska läsare föga nytt.
Bichi tillhörde en gammal adlig Siena-släkt. Innan han anträdde sin resa till norden, hadc han såsom Malteserriddare under åren 1692—94 deltagit i fejden mot turkarna. Han hade kryssat i Medelhafvet på jakt efter turkiska korsarer, slutligen såsom befälhafvare på eget fartyg, och hadc deltagit i belägringen af Scio. På kvinnosidan besläktad med den berömda ätten Piccolomini, äfvenledes bördig från Siena, företog den 34-årige Malteserriddaren, efter slutade expeditioner till Orienten, en resa till Österrike för att besöka den i Böhmen bosatta grenen af sin mödernesläkt. Resan utsträcktes till Tyskland, Polen, Ryssland, Sverige och Danmark. Efter besök i Holland och England återvände den vidtbereste mannen 1697 till Siena. Där, i sin fädernestad, lefde han sina återstående dagar. Genom arf kom han i besittning af en högst betydlig förmögenhet; tillträdandet af nya egendomar föranledde att namnet ändrades till Bichi e Ruspoli. Ur Malteserordens tjänst utträdde han redan 1704, och slutade sin bana i Siena 1725.
Den forne Malteserriddaren var, såsom flere af hans släkt, en »grand seigneur» med litterära intressen. Han blef en verksam medlem af den genom hans frände Rutilio Bichi stiftade »Accademia di Siena», hvars uppgift var att arbeta för studiet af
Källa: Project Runeberg ·