Sida 67
riksdrotset Per Brahe, riksmarsken Karl Gustaf Wran-gel, riksamiralen Gustaf Otto Stenbock, rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardie, riksskattmästaren Gustaf Bonde och generalguvernören Seved Bååt, sedermera riksskattmästare. Vidare äro att nämna fältmarskalkarna Gustaf Baner och Klas Tott, riksmarskalken Gabriel Oxenstjerna, Nils Bielke, sedermera fältmarskalken, m. fl., samt såsom släktingar brodern Gustaf Lillie och svågern, riksstallmästaren Gustaf Adam Ba-nér, som ännu ej ohjälpligen brutit med sin hustru och hennes släkt.
Det är 1600-talet i all sin glans, sedan det skridit öfver sin middagshöjd, som här träder oss till mötes: den svenska högadeln med sina stora later, sina anspråk och sin tyngd. Några af de män, som här hvar efter annan trädde fram i dyrbara dräkter af sammet och brokad, med svärd vid sidan och väldiga allongeperuker på hufvudet, höra till vår historias vackraste minnen; andras rykte är mer omtvistadt. Men öfver dem alla hvilar ett visst pompöst storhetsdrag. Detta tillhörde den generation, hvilken närmast efterträdde Gustaf Adolfs samtida. Trettiofem år förut hade Axel Lillie d. ä. vid sitt bröllop anmodat många af sina yppersta samtida att »hålla på glafven». Det är tillräckligt att minnas äfven deras namn, för att se tidernas skiftning och släktenas olikhet. Då var det storhetstidens ynglingaår; nu hade den öfver-skridit sin bästa mannaålder. Och ej mindre stor än skillnaden mellan morgongåfvans vittnen 1630 och 1665, synes skillnaden mellan far och son, mellan Axel Lillie d. ä. och d. y., hafva varit.
Källa: Project Runeberg ·