Sida 70
såg nödigt att omgifva sig. En af Lillie själf undertecknad uppsats på »mitt hoffolk i Stockholm 1686» upptager ej mindre än trettio personer. Däribland nämnes äfven kamreraren Jonas Wettsäff och »præcep-torn» Holtzbecker samt »hofjungfrun» Katarina Malet. Men utom detta förnämligare »hoffolk» nämnas en mängd andra i olika grader. Jämte lakejer, drängar och portvakt, kusk, kock och hofmästare — hvardera af dessa sistnämnda hade sin »dräng» — finnas i förteckningen upptagna en målare, en trädgårdsmästare och en fältskär m. fl. Ensamt lakejerna voro fem till antalet. Åtta kvinnliga tjänare nämnas därjämte. Denna betjäning uppbar en lön af öfver 2,000 daler silfvermynt, och för dem betaltes i kontribution »tionde penningen» eller 200 daler. Under Lillies sista lef-nadsår (1691), sedan reduktionen ytterligare skridit framåt, finna vi visserligen, att antalet af »hoffolket» minskats till 25; men vi återfinna i förteckningarna så väl »hofjungfrun» som de fem lakejerna och fältskären. I stället för »præceptorn» hade nu tillkommit »unga grefvens dräng». Man bör erinra sig, att det endast är »hoffolket» i Stockholm, som här är fråga om. Anteckningar öfver de talrika »daglige betjänte» vid egendomarna i Öster- och Västergötland och Västmanland, sådana som gårdsfogdar, trädgårdsmästare, fateburshustrur, jägare o. s. v. visa, att det äfven under dessa reduktionstider . icke var så illa beställdt hvarken med »det höggrefliga husets» välstånd eller med dess anspråk.
Axel Lillie den yngres hustru, Maria Elisabeth Stenbock, stod högt i ynnest hos Karl XI:s gemål, den
Källa: Project Runeberg ·