Tillbaka Read Runeberg

Tids-runor

Originalsida 13
Originalsida 13
Originalsida 12
Originalsida 13
12–13

Sida 13

13 ”Men nu Fk NE hjelte. Bröder! för hans härskV makt flyn: Se hur vildt hans öga Bri inher, Sok eflPHorrsken högt Lifan wo vå j | i skyn. e

Han har kämpat” Rän i öster; hjeltar utaf slafvar gjort.

Der han synes, synes segren. Han har öppnat Balkans port.

AN is Cora som han tänker, e8g gskarp' som hätis klin-

€T , yt Beyer - Lå å

gå är. På. hans skuldra sitter örnen , döden sitter också der.”

SER '

”Förr vi stupa än vi springa, stupa för Vårt fosterland: I det första steg. till flykten, sjunker hjelten till ett grand.

Flykten passar för den fege, han må fly till tidens gräns. Hjelten på sin fasta klinga, modet på sin panna käns.”

”Men hvad åskor, hvilka eldgap, hvilka blixtar, hvilket gny: Med sitt siar finger bjelten drar kring oss en ljungeldssky,

Hvart han, går, förstöring vandrar, som. en mord-drott, Så Z fram förut: Tu-klyfd örn sin vinge kpeder milslångt öfver. fältet ut, Flyn kamrater! undergången ; hotar oss med bister blick: Lifvet man till ädla bragder, ej till sjelfuppoffring fick.

AL AR

Källa: Internet Archive ·