Sida vi
In
na ideer på nationerpa. Skalden återigen bryter hvarje blomma omkring sig, och flätar dem till en krans. Naturens oändliga skönhet strömmar i tusende radier ur hvarje föremål till hans själ. Tingen urladda sina ädlaste krafter genom fantasien i hans ord. Han börjar der Filosofen vill sluta. Går från kronan till stammen. - Han vill ur total-uttrycket af verldens former finna
urformen. Konsten. blir derigenom, jag må sä-
ga, den populäraste vetenskap: ty folken: lefva mer i det yttre, än 1 det inre; och dikten sluter hela lifvets gestalt i sina: armar. Till och med de mest djupa och -okända ideer, som han upptar, kläder han, och de blifva som gamla, ur grafven uppståndna bekanta. Filosofen blockerar sinnena; Skalden bestormar dem. Filosofen bygger på evigheten; Skalden på ögonblicket.. Filosofen sitter vid rodret af lifvets gungande drake; Skalden är dess stambo. Genom honom uttalar sig det närvarandes högsta bildning. Han ser det kommande en urknäpp framför hvar och en annan. Båda äro dock alltid andliga foster-bröder. De sträfva till ett mål: mensklighetens förädling och förklaring. De äro två sidor af sammma blad. De äro de tvenne yttersta punkterna af samma - linie. - Men midt emellan dem. så finnes ännu en tredje direkte på nationerna verkande kraft: Politiken. Politiken är anförare på staternas drakskepp. Och en nation strider endast jemt och lugnt fram emot sitt mål, då dessa trenne. krafterna äro - fullkomligt harmonierande. Politiken ordnar och styr. Skalden. väcker och lifvar. Filosofen leder.
Jag tror att den gamla historien skall stå vid min sida, som en mäktig - kämpe, och bevittna detta mitt påstående.
Källa: Internet Archive ·