Sida 1
N:o 1
1889
TYPOGRAFTIDNING
UTGIFVEN Al'
TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS
Prenumerationspris: I Helsingfors 3 mk för iir.
1 Landsorten 3: :ni.
Helsingfors den 25 januari
Ansvarig redaktör: Fi na tider.
Prenumeration mottngo* i hufvudstaden af ombudsmännen tryckerierna; prenumeranter och »unonsöror i laudsorton behagade vRnria sig Ull hr E. Nordling, Hiifvudstadsbladot» tryckeri (.Suhaumans>, Fabians-gatan «, Helsingfors.
(9i// /aoaze.
71/
Härmed utsänder Typografemes förening i Helsingfors den första nummern af sin tidning och hoppas föreningen att denna skall blifva vänligt emottagen.
Bladet skall söka göra sina läsare förtrogna med de uppfinningar, förbättringar och framsteg i typografin, som ständigt se dagen i de stora kulturlanden. Framstegen i yrket gå i vår tid så snabbt att man knappt hunnit göra sig förtrogen med en uppfinning innan redan den nyheten spörjes att man gjort ytterligare förbättringar i densamma.
Men i lika mån yrket går framåt måste äfven typografen förkofra sig i kunskaper och lians smak-sinne utvecklas, eller med andra ord: typografen bör stå i nivå med yrket, och skall bladet göra sitt till för detta måls uppnående samt söka påpeka och beifra missförhållanden som värka hämmande j)å framåtgåendet.
Bladet skall äfven söka få till stånd tättingar i accidenssättning; sådana äro visst kostsamma men det är att hoppas att tryckeriernas principaler äfven gifva sitt understöd, då desse ju hafva fördelar af sina arbetares skicklighet och smak.
Tidningen utkommer den 25 i hvarje munml i fgrasuiigt format i både smink och finsk upplaga, och kostar i Helsingfors .7 mk; i landsorten iir priset 3: tiO, dd tidningen sändes unda- korsband. Prenumeranter i landsorten heluigade adressera sina rekvisitioner till herr E. Sordling, Hufmdstadshladcts tryckeri (Schauman»), Fabiansgatan fi. Helsingfors. Annonser mottagas iifccn derstädes till ett j/ris af 30 p:ni /iir petitrad och ingå dessa dä i både den svenska och finska upplagan af tidningen. Losnummcrprisct är 30 p:ni.
Medalctioiicn.
Om tontrycksplattor ur kartong och celluloid,
. 7
•1 J[ ulius Klinkhardt i Leipzig har utskickat en au-. , visning i ämnet, i öfversättning så lydande:
Framställning af plattor för tontryck kan ske ur stark kartong, prässpapp eller celluloid; emellertid har praktiken visat att celluloid-plattorna, trots deras dyra material värde, äro att föredraga framför kartongplattor, då de gifva ett renare tryck och genom sin berömvärda varaktighet tillåta tryck af större upplagor; dessutom äro dessa oangripliga för vasknings-medel och fuktighet och erbjuda en i allo tadellüs glatt tryckyta samt behöfva icke, såsom kartongplattor, först en något omständlig preparation.
Celluloidplattor iniörskrifvas i stora skifvor, ur hvilka man medelst en lineal och spetsig knif skär ut de för tonplattor nödiga styckena i den storlek och i de vinklar man önskar. Dessa stycken fästas sedan med tunnt lim vid en träfot, sedan man först genom stark bestrykning af celluloidens frånsida med sprit gjort den mottaglig för hopfogning vid trä. Härpå bringar man det hela i kopier-, pack- eller bokbindarpress, i hvilken detsamma blir stående till torkning omkring två timmar, hvarvid man genom att pålägga ett stycke papper på tryckytan skyddar denna från förorenande. Vid användning af kartong i stället för celluloid är förfarandet nästan detsamma, men dock är det nödigt att klistra åtminstone två eller tre blad at' bästa kartong på hvarandra.
Under torkningstiden tar man afdrag af clen slutade formen eller klichén på skrifpapper, hvilket afdrag sedan medelst handpress lätt aftryckes, med bildytan pålagd, å den nu beredda celluloid- eller kartougplattan. Ett misslyckadt afdrag låter åter lätt aflägsna sig från cel-lnloidplattan genom aftvättning med terpentin (behandling med lut är numera öfvergifven). I brist på handpress låter sig äfven göra att framställa sådana öfvertryck i digeltryck- eller snellpressar, men dock måste härvid uppdragsvalsen aflägsnas.
Vid utskärning af plattan betjenar man sig nu, för kartong af en penn- ellor tillriktningsknif, under det att för bearbetning af celluloid en spets- eller knifstic-kel gör bästa tjensten. Med denna skär man ut teckningens omkrets, men likväl icke lodrätt utan koniskt (snedt), d. v. s. så att det undre blir bredare och erhåller man nog häri, efter någon öfning, färdighet. De aflägsnade partierna låter i celluloiden formligen afskala sig och anbefalles att dervid skära ut konturerna i korta
