Sida 16
I6 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
andra orters läseri, så var det med en viss bäfvan jag gick uppför trapporna till Rosenii hem, i n:r 14 Johannes Östra Kyrkogata. Jag hade förr alltid tänkt mig att i honom finna en sträng, dyster man, ett katolskt ’helgon’ med magert, infallet ansikte, ovanligt stelt, och ’hög-andligt’ sätt. Hans rum föreställde jag mig likna Justus Carleborgs, vara svartklädt från golf till tak, med stort krusifix på väggen, ett skelett i ena hörnet och en dödskalle på skrifbordet. Jag var beredd på ett samvets-förhör, där den stränge domaren skulle genomforska mitt hjärtas hemligaste vrår; och jag hade beslutat att utan förbehåll bekänna alla min lefnads synder, så många jag kunde minnas, att yppa allt som rörde mig själt och som, utan att förråda någon annan, kunde omtalas och bekännas. Jag väntade mig en för kött och blod smärtsam stund af stränga domar och kanske ålagda hårda botöfningar, (min kunskap om den evangeliska kristendomens rätta väsen var den tiden ytterst oklar;) men jag ville underkasta mig allt som kunde fordras, om jag blott finge vara och förblifva en sann kristen.
Man kan då lätt tänka sig min öfverraskning, när
jag med klappande hjärta inträdde i Rosenii hem. I
stället för den mörka, svartklädda kammaren — ett par glada, solbelysta rum, med enkla men trefliga möbler; samt i stället för skelettet och dödskallen — ett vänligt fruntimmer med trofasta ögon och intelligent utseende. Det var frun i huset, den för alla som känt henne
oförgätliga fru Agata Rosenius. Vid hennes sida stodo
Källa: Project Runeberg ·