Sida 86
86 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
äldre, fryntlig man, som gick omkring till den ene efter den andre af de medresande och tilltalade dem på engelska, utan att dock lyckas erhålla svar af någon enda. En stund åsåg jag med deltagande den vänlige mannens försök och hans ledsnad, då en hvar endast skakade på hufvudet, till tecken att ej ha förstått honom. —Äfven jag var visserligen icke nog hemma i engelskan att kunna föra ett obesväradt samtal på hans språk; men likväl när han till sist nalkades mig, tog jag mod till mig och svarade några ord. Det var rörande att se hans belåtenhet öfver att ändtligen vara förstådd. Och ehuru jag strax sade, att jag väl förstod, men ej kunde tala hans fosterlands språk, så måste hvarje invändning falla för hans varma uppmaning att fortsätta. Han kunde något litet svenska, jag något engelska; därtill använde vi tyska, franska eller latinska ord, allt efter som det föll sig; och så började ett af de egendomligaste och därjämte lifligaste samtal, jag någonsin varit med om. Ty Lumsden var en eldig och eldande kri-ten; hans tal måste rycka med sig äfven flegmatiska naturer, mycket mer då sangviniskt anlagda.
Han nämnde sitt namn, sade sig vara stadd på resa för att besöka professor Torén i Uppsala, och frågade om jag kände denne. Vid mitt jakande svar, och vid underrättelsen att jag var teologie student, ljusnade L:s ansikte. Han började nu lifligt tala, först om kyrkliga förhållanden, men sedan om själfva lifspunkterna och om de tre villkoren för ett rätt prästerligt sinne:
Källa: Project Runeberg ·