Sida 88
88 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
tigt folk; en kyrka däremot består af ett öfvervägande antal otrogna och världsligt sinnade människor.»
D:r Ch. teg några ögonblick, och svarade sedan med heligt allvar: »Om er åsikt härutinnan vore den rätta, så önskar jag att vår fria kyrka måtte blifva en sekt; men tyvärr fruktar jag, att äfven hon inom ganska kort tid skall få det, efter er tanke nödvändiga, kännetecknet på en kyrka Ty att bilda en någorlunda ren församling är icke särdeles svårt; men att behålla en församling ren och »obesmittad af världen», det har hittills icke lyckats för någon enda denomination. Själfva metodistkyrkan, som kanske i början var den mest helgade och från världsväsende fria, som den nyare historien framställt, äger numera i Nord-Amerika, för att icke tala om England, ett så stort antal förvärldsligade medlemmar, att hennes biskopar djupt sörja däröfver samt ständigt rådslå om bästa sättet att från kyrkan kunna afskilja detta ogräs, »utan att därmed upprycka hvetet».
Några år förgingo. Då kom en dag rev. St. till Chalmers och sade: »Nu är jag viss, att eder fria kyrka icke längre är en sekt; nu vill jag sluta mig till eder».
»Nej tack», svarade Ch.; »nu behöfva icke vi flere af er ’cert’; vi ha redan allt för många sådana.»
Äfven flere andra skildringar lämnade prof. Lumsden från sin kyrka, och omtalade sköna drag af Guds Andes frälsande verk inom henne.
När Lumsden reste, räckte han mig handen och sade: »/ will never forget you», (jag skall aldrig glömma er).
Källa: Project Runeberg ·