Read Runeberg

Vår himmel

Originalsida 175
Originalsida 175
Originalsida 174
Originalsida 175
174–175

Sida 175

kometer, som astronomerna iakttagit under fem- eller sextusen år, verkligen ett mycket litet antal skurit jordbanan. Till dessa kometer hörde den af 1832, som skar jordbanan natten mellan den 29 och 30 oktober. Men jordbanan är icke jorden, som endast är en punkt på den ofantliga sträcka, hon tillryggalägger med en hastighet af 106 000 kilometer i timmen. Då 1832 års komet skar jordbanan, befann sig vår jord på mer än 80 millioner kilometers afstånd från skärningspunkten, som jorden icke nådde förr än en hel månad efter kometen, eller först den 30 november.

Man har emellertid hyst fruktan, alldenstund astronomerna icke noga gjort skillnad på vägen och åkdonet. För att de båda kropparna skola sammanträffa, måste de i samma ögonblick passera en och samma punkt.

Har en komet då verkligen aldrig sammanträffat med jorden? Hvilka följder skulle en sådan händelse medföra?

Den 30 juni 1861 träffade jorden yttersta ändan af svansen på samma års komet, men ingen märkte det. Det var emellertid endast yttersta ändan af svansen.

Den 27 november 1872 måste Bielas komet, som länge varit borta, sammanstöta med jorden. I stället för en komet erhöll man ett regn af stjärnfall. Man beräknade deras antal till 160 000. Ett nytt sammanträffande skedde den 27 november 1885. Kometen upplöste sig äfven denna gång i stjärnfall.

Källa: Project Runeberg ·