Sida 224
hufvudstjärnans; pilarna angifva rörelsernas riktning. Då den större solen befinner sig i S, är den mindre i s, då den förra är i S', är den senare i s\ och då den stora nått till S" är den lilla is"; i B och b är deras inbördes afstånd störst, men minskas därefter, på sätt figuren tydligt visar, till dess att hufvud stjärnan hinner till A, då den mindre är i a, hvarefter de åter aflägsna sig från hvarandra. Det underbara maskineriet vänder sig således kring G på sådant sätt, att för hvilken tid som helst den räta linje, som drages från den ena stjärnan genom denna punkt, alltid träffar den andra stjärnan.
***
En uppmärksam iakttagelse af stjärnorna har visat, att de icke äro fixa i rymden, såsom man fordom trodde, utan att hvar och en af dem lifvas af en egen hastig rörelse.
Den vackra stjärnan Arcturus, som hvar och en kan beundra alla aftnar i förlängningen af Stora björnens svans, aflägsnar sig sålunda långsamt från den fixa punkt, till hvilken kartorna för tvåtusen år sedan förlade henne, och ställer sin väg åt sydväst. Hon behöfver 800 år för att på himmelen genomlöpa en sträcka, som är lika stor som månens skenbara diameter. Icke förty är denna förflyttning tillräckligt stor att ha väckt uppmärksamhet för redan halftannat århundrade sedan, ty 1718 anmärkte Halley den, liksom han äfven anmärkte, att Sirius och Aldebaran
Källa: Project Runeberg ·