Sida 199
UTTKRAIiA I'I'!'SATS kr
artig leksak eller såsom i vår tid urartat än lill en cynisk frivolitet (v. Braun?) än lill en slapp sentimentalitet (Böttiger och efterromantikerne?). Man måste dock under sådana perioder hålla den till godo sådan den är och blott omdömesfulll undvika det rent af fördärfliga.»
Som bekant gaf Malmströms uppsats anledning lill Theodor Hagbergs hvassa motskrift Hvarför är vår tid icke poetisk?, som egentligen vände sig mot M:s utredning af förhållandet mellan etiskt och ästetiskt samt hans politiskt frisinnade uttalanden och framkallade en mycket bitter och dräpande replik.
En af de ifrigaste klagarne öfver tidens, lor poesien så föga gynnsamma »materialism» var Herman Bjursten, som särskildt synes ha sett en fara för ideala, »oegennyttiga» vetenskaper och poetisk alstring i det alltför starka intresset för nyttiga uppfinningar och därmed sammanhängande vetenskaper.
Rydberg, hvars håg så nyligen legat åt det teknologiska hållet, intog härvid en helt annan ståndpunkt, och ban var angelägen att gentemot sin forne umgängesvän häfda denna. Del förefaller nästan som om muntliga meningsutbyten gingo igen i Rydbergs uppsatser angående denna fråga.
Första gången han berör ämnet — 17 juli 1856 sker det mera llyktigt i en osignerad anmälan just af Herman Bjurstens »Minnen från Gripsholm». Den börjar med en skämtsamt kåserande inledning. Det vore — påstår anmälaren — ett elakt för tal att vår tid vore mera prosaisk än andra förflutna tider. Visserligen omväxlade ej vårt hvar-
Källa: Project Runeberg ·