Sida 312
32 6
VIKTOR RYDRERG
för att beskydda vår tankefrihet. Vi hafva fått boktryckarekonsten och reformationen från Tyskland; vi hafva fått Hegelska filosofien, pickelhufvorna och det militäriska prygelsystemet från samma håll. Vi hafva gifvit och emottagit både godt och ondt.»
Efter att hafva uttalat de sid. 223 anförda skarpa orden om »det unga Tyskland» och dess författare, påvisar Rydberg det tyska folkets politiska bankrutt 18-48, dess hållningslöshet, sedan frihetsrörelsen kufvats, och angriper Miigges slesvig-holsteinska danskhat, antiskandU navism och beskyddareton.
»Han lofvar gunstigt det treeniga Skandinavien, när det engång blir färdigt, det tretiotreeniga Tysklands beskydd och lugnar oss med att vi tryggt kunna stödja oss på detsamma. Vår nationella själfkänsla stöter sig på dylika uttryck, helst då vi betrakta det förflutna och det närvarande. Svenska folket, fast icke imponerande till mängden, är dock ett samladt helt med aktivt lynne, som genom historien visat sig i storverk, vida öfverstigande dess kvantitativa krafter, medan Tyskland visar sig såsom ett illa hopkommet mosaikarbete och dess folk från cherusken Hermans till våra dagar ådagalagt ett passivt lynne, som ej slår öfver i aktivitet förrän dess tillvaro står på spel; det fordrades, att romerska och franska örnar hackade i dess hjärta, innan det bekvämade sig att lämna kontemplationen och uppträda till handling. -
— Allvarligt taladt, är det bäst att skyddet blir ömsesidigt; det hör till våra skönaste framtidsförhoppningar,, att Skandinavien och Tyskland en gång skola vid hvarandras sida i troget fosterbrödralag bilda icke blott ett bålverk för Europa mot panslavismen, utan en i världshändelserna aktivt ingripande dualitet.»
Källa: Project Runeberg ·