Sida 355
KYDBERGS SKÖNLITTERÄRA STÅNDPUNKT 34 7
senare artikel (december 1864) fördömer dess begreppsförvirring, mystik och verklighetsleda. Hans frihetskärlek och bat mot alla politiska och religiösa återgångssträfvanden ställde honom på ett belt annat plan än denna skola och bredvid »det unga Sveriges eljes mera realistiskt anlagde författare.
Härtill kom slutligen ännu en viktig faktor. Rydberg ogillade nyromantikens lära 0111 poesien såsom oberoende af alla lifvets andra makter. Den gällande ästetiken, äfven den efterromantiska, hade utvecklat Kants och Schillers läror om det skönas intresselöshet och om stoltets dödande genom formen till en afvoghet mot all tendensdikt, så att det rent af framhölls såsom ett fel, om ett litterärt konstverk tillika trädde i en etisk eller teoretisk idés tjänst. I det afseendet var och förblef Rydberg en ästetisk kättare.
Redan i »Den Siste Athenaren» låter han Hermione utbrista: »Det är omöjligt att bilda något skönt utan att däruti döljer sig som kärna något sant, af hvilket det sköna är återskenet». Och då just denna hans roman i en tidskriftsuppsats* angripits för sin tendens, tar han sig anledning att vid anmälan af Axel Krooks »Tro och Otro» (24 december 1864) — nästan som till själfförsvar uttala sig till förmån för tendensdikten:
»Det var naturligt, att en skola (fosforismen\ som var likgiltig för verkligheten och opponerade mot hvarje för lifvet fruktbärande tankes framträdande i fantasiens skapelser, skulle med särdeles styrka höja ropet mot den
* Tidskrift för hemmet 1864: uppsats af signaturen Edmund Gammal (Eva Fryxell).
Källa: Project Runeberg ·