Sida 367
DE VANDRANDE DJÄKNARNE Bill
som Rydberg var, helst han från egen och sina närmastes erfarenhet kände väl till dessa förhållanden, om han än kanske såg dem genom ett något färgadt glas. Det är tydligen barndomshågkomster från Jönköping — hvars lokaliteter för öfrigt flerestädes skymta fram — på hvilka Rydberg ärnat bygga sin roman, hvilken aldrig
under hans lifstid fann väg till pressen.
*
Det första alster af hans berättarkonst, hvilket offentliggjordes i Handelstidningens spalter var De vandrande djäknarne, som stod under strecket från den 2:dra april till den 5:te maj 1856 och bar författarnamnet Agricola, en signatur som till en början var olöst för själfve hufvudredaktören. 1 motsats till alla de föregående alstren rör författaren sig här med mycket enkla medel; inga sensationella händelser, ingen spännande brottmåls-historia, ingen revolutionär kamp lägga här an på följetongsläsarens inbillningskraft. En älskvärd och varmhjärtad skildring af svenskt bondelif, af svensk natur, af svensk fosterlandskänsla skänker Agricola i denna »bondehistoria». De båda Växiö-gymnasisterne, adelsmannen Adolf Sparrfält och hemmansägaresonen Göran, hvilka gifvit berättelsen dess namn: »de vandrande djäknarne», äro mera iakttagare af än egentligen deltagare i den handling, hvarom den rör sig. Hufvudhjälten är masmästaren Sven, fosterson till den ärlige torparen och f. d. korporalen Brant, och berättelsen rör sig om de intriger, hvilka läggas mot honom och hans käresta, ladugårdspigan Johanna Brant, af hennes husbonde, den dumdryge och illvillige patron Brackander, och
Källa: Project Runeberg ·