Sida 390
3 CO
VIKTOR RYDBERG
1858 — ärnat offentliggöra i Aftonbladet, för hvars följetong han erbjudit en originalberättelse, åt hvilken Sohlman lofvar att ofördröj ligen bereda plats, »oaktadt», som han skrifver, »jag har luntor liggande».
Af Äfventyr mecl min skugga föreligga likaledes spridda fragment, som tyda på att äfven denna novell afsett ett filosofiskt ämne, en poetisk behandling af den platonska läran om sinnevärlden såsom en afspegling af idévärlden.
Författaren samspråkar nämligen med sin skugga, och denna gör anspråk på själfständighet; skuggan kallar sig »Georg den siste», och orsaken därtill är, att förf.n är »Georg den mellerste», ty han är i sin ordning en skugga af »Georg den förste». Då förf:n protesterar häremot, svarar skuggan:
»Du kan kalla honom som du vill. Eftersom jag känner edra mänskliga uttryckssätt, vill jag emellertid föreslå, att vi kalla honom din idé. Nåväl, din idé, du själf och jag, vi tre bilda ett helt, som jag vill likna vid en magnet, fast liknelsen är ofullkomlig. Din idé och jag äro magnetens poler. Du själf står emellan oss bägge och är likasom indifferenslinien eller på svenska sagdt likgiltighetsstrecket, som hvarken drager till sig eller stöter ifrån sig, i hvilken med få ord slumra de krafter, som i de bägge polerna äro verksamma. Du begriper nu, hvarför jag i visst hänseende tillskrifver mig högre egenskaper, djupare insikter än du äger.»
»Renjägaren och jättedottern» är sagan om hur Thorsten renjägare, bondeson i Gudbrands-dalen, blef bergtagen af den fagra jättedottern och slutligen med henne firade bröllop nere i sin dal.
Källa: Project Runeberg ·