Sida 392
3 CO
VIKTOR RYDBERG
Redaktörens tio skrifvare äro i strängaste verksamhet: de omgifvas af människor, som i tidningen vilja annonsera om födelser, dödsfall, iDgångna äktenskap och mycket annat. Tidningens kassör är fullt sysselsatt med att emottaga, räkna och i en kassakista nedlägga de annonserandes sestertier.
Hufvudredaktören håller sig fjärran från dessa grupper: han har annat att beställa. Referenter komma som adjutanter löpande från basilikorna med redogörelser för de märkvärdiga rättegångar, som där behandlas; andra referenter infinna sig med beskrifningar på hofvets senaste stora fest, på den i går begrafne senatorns ståtliga likfärd (Fashionable news!), på böcker, som nyligen utkommit (Litteratur!), på.offer som under de nästa dagarne skola förrättas (Kyrkotidningar!) m. m. m. m. Hufvudredaktören lämnar dessa scnpta till en medhjälpare och vänder sin uppmärksamhet till några främlingar, som berätta för honom om naturhändelser och järtecken, sedda i deras hemorter m. m. (Rlandade ämnen!) Han antecknar detta med öfvad hand på en vaxtafla, som han lämnar till en af sina skrifvare, och hälsar i detsamma en hög ämbetsman, som med andan i halsen ilar fram till honom.
»Min bäste Aulus Septimius» (vi antaga att redaktören heter så), utbrister den nykomne, »anteckna, anteckna!»
»Hvad, min ädil?»
»Du frågar hvad? O, Herkules, förstår du ej, att jag menar honom, lejonet för dagen, den höge gästen, som i dag anlände frisk och sund i trots af den långa stormiga resan öfver hafvet. Du måste se honom med egna ögon, för att värdigt kunna berömma honom. Candidus, min egen lager-höljde gladiator, skall kämpa emot honom. Jag skänker både Candidus och honom till romerska folket, det kära, kära romerska folket. Det är lejonens lejon, konungarnes konung, en ny Tigranes. Hvilka ögon, hvilken kunglig hållning! Du skall se själf, min Aulus, och du skall beundra! Han blir det skönaste bidrag till morgondagens spel på amfiteatern. Emot honom äro de elfva krokodilerna ett intet och de elfva sjöhästar som skola kämpa mot krokodilerna mindre än intet — minus nihilo! Aulus, du är min vän;" men om du ej vill så behöfver du icke nödvändigt nämna, att det är jag som skänker romerska folkel det oskattbara lejonet och den präktige Candidus. Vale! Vale!»
Ädilen hastar bort. Aulus Septimius insätter lejonet och Candidus i det redan färdiga programmet för nästa amfiteater-spel (Offentliga nöjen!) och förgäter ej påpeka den frikostige gifvaren (Puff!). Ädilens lejon är icke ett af dessa, som, när de älska, läspa om sin kärlek och, när de vredgas, på parole d'honneur försäkra, att de äro grufligt indignerade; det är ett lejon, som framryter sin kärlek så väl som sin vrede. Ve Candidus, om han skall kämpa mot detsamma!
Källa: Project Runeberg ·