Sida 503
DKT LITTERÄRA GÖTEBORG 18 5 5 — fi'2
407
en promenad Danska vägen igenom — Rydbergs favorittur. Rydberg märkte, att Afzelius under armen bar ett knyte, och undrade, hvad däri kunde gömmas, men fick ej förklaring därpå förr än de båda vandrarne just vid midnattsslaget kommit till Örgryte kyrkogård. Här utvecklade Afzelius ur knytet ett stort, hvitt lakan, iklädde sig detsamma, klef upp på den kyrkogården och landsvägen skiljande breda stenmuren samt började därpå springa fram och tillbaka, upphäfvande de förskräckligaste gasttjut. Folk, både gående och åkande, skyndade till, men vid anblicken af det anskrämliga spöket togo alla, upphäfvande rop af förfäran, till flykten. Med stor möda lyckades det till sist Rydberg få ned kamraten, draga af honom spökkostymen och förmå honom afstå från det galna upptåget.
Rydberg, som i ungdomsåren kände sig dragen till personer af mera excentrisk läggning, umgicks nära med »Afze» under sommaren 1857, därvid dennes gamla minnen från Lundatiden och från striderna i Slesvig passerade revv.
Afzelius gaf Rydberg för öfrigt ett icke oäfvet epitet; han kallar honom nämligen i ett bref »he-dersglömri ng», enär Rydberg då som ofta senare glömt utföra något.
»Afze» lick några år senare, 1865, ett olyckligt slut. Han föll för egen hand, lik den af honom i ungdomsåren besjungne hjälten i den Byroniskt-Yiktor Hugoska dikten Strid och kärlek». Sin glödande frihetskärlek bevarade ban till det sista, likasom sitt bat till kälkborgerlig anda och konvenans.
32. — V. Rydberg. I.
Källa: Project Runeberg ·