Sida 519
L.IIJNGBERGSKA STR11)KX
gärder borde vidtagas med afseende på det förhållande, att lektor Ljungberg, ehuru ledamot af ett evangeliskt-lutherskt konsistorium, bekant sig vara författare till skrifter, hvilka måste anses innehålla förnekelse af Kristi Gudom och Treenigheten, ett förhållande, som tillika hade väckt stor uppmärksamhet och förvåning inom stiftet samt äfven föranledt att fråga vore å bane att till konsistorium inkomma med petition rörande åtgärders vidtagande i förberörda hänseende, med anledning hvaraf biskopen nu underställde ärendet konsistoriets oin-pröfning samt begärde dess råd och utlåtande.
Ljungberg frågade då något spetsigt, huruvida äfven han vore bland de konsistorieledamöter af hvilka hans högvördighet biskopen i detta hänseende begärde råd. Biskopen svarade, att så icke vore meningen. Ljungberg hemställde därpå, huruvida icke vore lämpligast, att han toge afträde; men då begärde domprosten Wieselgren ordet och yttrade, att då enligt hans åsikt lektor Ljungberg vid detta tillfälle företrädesvis vore den som kunde lämna det bästa rådet, han för sin del önskade, att lektor Ljungberg nu ville yttra sig i frågan, och hemställde, om han, enär hans hälsotillstånd understundom hindrade honom att vid konsistorii sessioner närvara, icke skulle finna sig föranlåten att hos Kongl. Maj:t söka befrielse från skyldigheten att framdeles deltaga i konsistorii förhandlingar.
Detta ville Ljungberg alldeles icke.
Han ansåg sig förpliktad att så långt han förmådde uppfylla sina skyldigheter både som lärare och konsi-
33. - V. Rydberg. I.
Källa: Project Runeberg ·