Sida 99
RIKSDAGEN 187 0
K) 3
egna medlemmar trädde ur partiet. Hans bref från denna tid lämna upplysning om hans hållning.
Den 1 Februari 1870 skrifver han till Hedlund :
»Bergström* talar ofta om dig mecl en väns tillgifvenhet. Jag har i den store, dryge assessorn funnit en man, som jag högaktar och med hvilken jag trifves mycket väl. Frukta icke, att jag råkar i dåligt sällskap och sällar mig till ett kotteri, som ej kan göra anspråk på nationens aktning! Inbjuden till den s. k. vänsterns första möte, gick jag dit, helst mina vänner Nordenskiöld och Gumaelius anmodat mig därom. Första intrycket af de där samlade var mig emellertid icke behagligt. Gubben Uhr presiderade, Mankell inledde debatten. Frågan var att uppsätta en egen utskottslista, skild både från landt-mannapartiets och 'intelligensens'. För min del uttalade jag då den åsikt, att om en vänstergrupp nödvändigt skall bildas, dess uppgift måste vara dels att kämpa mot landtmannapartiet, som representerar den själfviska konservatismen och hvars föreningsband äro de lokala intressena och den personliga småäregirigheten, dels att något skarpare än intelligenspartiet betona de liberala idéerna, men att i det hela strida vid detta partis sida och särskildt i den föreliggande frågan lägga dess lista till grund för vår egen och endast utesluta sådana namn, som bestämdt maskerade protektionism, högkyrklighet och korruption. Mot mig uppträdde dåX.**, förklarande, att intelligenspartiet utgöres af idel 'brackor' och att landtmannapartiet är mer liberalt än det förra, hvadan man borde sluta sig till det senare. Jag frågade då X.,
* P. A. Bergström, då assessor, sedermera statsråd, utpräglad »intelligensare».
** Namn på en ännu lefvande person.
Källa: Project Runeberg ·