Sida 123
RIKSDAGARNA 187 1
123
»en påminnelse, tydligen riktad mot de insinuationer om själfviskhet oeh brist på fosterländskt sinnelag hvilka besudlat en del tidningars spalter och som tyvärr en gång fann genljud från ministerbänken».
Rydberg stod alltså nu fullständigt i landt-mannapartiets fylking, äfven om lian ej direkt tillhörde partiet. Betecknande nog, invaldes ban i själfva försvarsutskottet sida vid sida med grefve Arvid Posse, Karl Ivarsson, friherre Jolin Ericson, Nils Larsson i Tullus, Sven Nilsson i üsterslöf och Julius Mankell. Detta val — allt annat än önskadt af Rydberg själf — framkallade ganska motstridande uttalanden i pressen.
I Handelstidningen framhölls, att han vore den ende af kammarens utskottsledamöter, som ej tillhörde landtmannapartiet i dess egenskap af parti, men att då hans åsikter voro desamma som majoritetens, hade denna tydligen velat göra sig dem till godo och samtidigt bringa en gärd af erkännande åt en stor talang med en ädel karakter och ett aktadt litterärt namn. Han blefve, till-lades det, för öfrigt kanske ej den ende, som af omständigheternas makt drefves öfver i ett förut främmande läger, tack vare regeringen och dess hängifna press.
I Göteborgsposten skref Göran (Mengel) i sin vanliga försmädliga ton och med föga kännedom om Rydbergs karakter: »Anledningen till hr V. R:s inväljande anses vara, att han är den ende stadsrepresentant, på hvars lydaktighet partiet tror sig kunna lita, och skulle ban i något afseende befinnas tveksam, så går clet lätt för sig att arrangera så, att förste suppleanten hr Liss Olof Larsson inkallas i hr Rydbergs ställe, när clet gäller att votera.» Göteborgspostens egen redaktion beklagade,
Källa: Project Runeberg ·