Sida 147
FRANSK-TYSKA KRIGET
147
hvilket det blefve, om Tyskland kunde krossas, utan måste vi uppriktigt önska, att Tyskland måtte gå segrande ur denna jättekamp. Det är dock civilisationens, det är tillika den religiösa och borgerliga frihetens land. Det är en nation därjämte, vid hvilken det skandinaviska Norden är fästadt, ej blott jned blodets band, utan ock med de gemensamma intressenas, med de historiska minnenas, med de otaliga vänskapsförhållandenas band.
Det finnes ingen anledning befara, att vi icke skola kunna bevara en neutral ställning i den förestående striden; men skulle delta blifva oss förvägradt, så älvar enda naturliga och rätta ställning på Tysklands sida.»
1 den andra artikeln framhölls, att blodskulden för det nu förklarade kriget drabbade Frankrike, men icke det fria, ädla, ridderliga Frankrike, som vandrade i spetsen för tidehvarfvets högsta idéer, utan kejsardömets, napo-leonismens, militarismens, bigotteriets och börsvingleriets Frankrike, hvars seger vore att betrakta som en olycka för mänskligheten.
Man hade dock anledning hoppas, att utgången blefve en annan än de franske sabelskramlarne föreställde sig. Tvsklands slutliga seger skulle medföra dess enhet, hvilken skulle gifva åt den germanska stammen den styrka han måste äga mellan de slaviska och romanska folken.
Dessa uttalanden rönte de kraftigaste gensagor. Så hl. a. i Göteborgsposten och i Stockholmspressen. Aftonbladet ledsagar ett citat uren af dessa artiklar med hånfulla utropstecken och uttalar sin förhoppning, att (i. H. T. måtte blifva det enda mera betydande svenska blad, som med sina sympatier ställde sig på del ßismarckska Preussens sida. Många meningsfränder lick G. H. T. heller icke.
Källa: Project Runeberg ·