Sida 194
21 G
VIKTOR RYDBERG
och Calixt II gaf korsfararne syndernas förlåtelse (remissionen! peccatorum) utan dessa villkor.
Oss återstår endast att orda om priset, till hvilket aflat kunde köpas. Ni har klagat öfver »det ohemula» i talet om »syndaförlåtelse för tjugufem groschen», och jag medger, att detta i en annan tidning nyttjade uttryck är ägnadt att såra, ja, att det är upprörande. Men det händer lätt, att en upprörande sak framkallar en upprörande beteckning på saken. För oss protestanter är det i själfva verket lika hädiskt att sälja syndernas förlåtelse för en penningsumma, stor nog att utrusta häst och karl för ett korståg, som att sälja henne för tjugufem groschen. Ar grundsatsen en gång medgifven, att syndaförlåtelse kan fås för slika prestationer, då kan man icke bryta stafven öfver t. ex. den påflige kommissarien Tezel därför att han ställde priset så lågt, att äfven fattige skräddare och skomakare kunde rädda sig ur skärselden. Katolska kyrkan har i detta hänseende icke framträdt med öfverdrifna fordringar; därom vittna de s. k. penitentialböckernas taxor. En af dessa tariffer stadgar t. ex.: för hemligt ocker sju grossi, för förfalskning af dokumenter sju grossi, för falskt vittnesbörd i brottmålssak sex grossi, för mened samma summa o. s. v.
Herr pastor! Öfvertygad som jag är, att ni icke af rälthafveri skall låta förleda er att afstå från en god gärning eller fördröja dess utförande, uttalar jag det vissa hopp, att ni skyndsamt tillställer de fattiga de lofvade tio famnarne god björkved. Ni bör göra det så mycket hellre som denna gåfva ju enligt er egen lära blefve ett opus satisfactorium, hvarmed ni skulle godtgöra det missgrepp, hvartill ni gjort er skyldig. En nämnd för att döma i denna sak torde såväl för er som för mig synas onödig. t- />
Källa: Project Runeberg ·