Sida 196
19G
VIKTOR RYDBERG
lärarens föreläsningar, meddelades i Handelstidningen den 4 november 1873 en del utdrag, i hvilka Rydberg nog återfann mer än en gammal bekant från sina studier i medeltidens och kabbalans utläggningskonst.*
Med anledning af offentliggörandet af dessa luntor, tog seminariets eforus. biskop Björck, till orda och försvarade de synpunkter som framträdt i »luntan». Mycket däri vore bibelenligt, riktigt
* I luntorna förekommo, utom mera enfaldiga satser, som kunde bero på nedskrifvarens missuppfattning, bl. a.:
»Moses skref, dels ingifven af Guds anda, dels efter muntliga traditioner.
Intet ord har kommit till bibeln, ej heller har någon mening där blifvit förfalskad under tidernas längd.
Den som förkastar ett ord i bibeln, har förkastat den helt och hållet.
De afgudadyrkande hedningarne äro utan ursäkt för sitt afguderi, ty de kunde lära känna Gud genom naturen och samvetet.
Spöken äro den onde anden i människokroppen. Fordom uppenbarade sig djäfvulen ofta, men nu har han antagit ett annat sätt, nu gör han det aldrig, för att därigenom betaga tron på de onde andarnes tillvaro.
Det farligaste själafördärfvet är villfarande lära, ty huru mycket en människa än syndat, kan hon likväl omvändas, men den som råkat in på villfarande lära har icke något hopp att bli salig, hvarken för tid eller evighet.
Att dans ej i och för sig är synd, kan man veta däraf, att den förlorade sonens broder, då han hemkom till sin faders hus, hörde sjungas och dansas. Men hebreernes danser voro ej såsom våra, hvilka äro helt och hållet hedniska horedanser.
Ingen undgår att blifva bedragen af djäfvulen, ty han bedrog Eva, som hade större förstånd än den lärdaste teologie doktor, som är oomvänd.
Gud sade, att ormen skulle gå på sin buk; troligt är, att ban förut gått på sin stjärt, svängande sig framåt med mjuka och behagfulla rörelser. Att ormen krälar på sin buk, betecknar, att djäfvulen begagnade honom, då han förförde människorna och drog deras hjärta och sinne till det jordiska.»
Dessa luntor satiriseras i August Bondesons Skollärare John Chronschoughs memoarer, sid. 131.
Källa: Project Runeberg ·