Sida 198
21 G
VIKTOR RYDBERG
om afsikten alt göra ön lcater ekonomiskt oberoende at »en ästetiskt ouppfostrad publiks tycken» vore mer välmenande än klok och ledde snarare från än till det eftersträfvade målet. Det naturligaste torde ock vara det riktigaste: att lämna teatern, författaren och allmänheten att uppfostra hvarandra inbördes. Detta är visserligen icke en genväg till vinnande af ett allmänt spridt och sundt konstsinne hos folket; men när allt kommer omkring, torde hvad Euklides yttrade om sin vetenskap till en konung, som ville inhämta den så fort och lätt som möjligt, att det nämligen icke gifves någon kungsväg i matematiken, vara tillämpligt äfven på en nations äste-tiska uppfostran.»
Vidare märkas artiklar om Småfåglarne (9 juni 1872), om Alexander Dumas ocli kvinnan (11 oktober 1875), där sedlighetsfrågan beröres, om Humboldt (14 september 1869), Suezkanalen (september—november 1869), Liwingstone (november 1869), uttalanden om historisk undervisning i en anmälan af O. Sjögrens Historisk läsebok (7 oktober 1875, Skrifter XIV: 502), en anmälan af Anreps Släktbok (1871, 25 november) och af Dahlbäcks skrift Sokrates. En tidsbild (31 december 1875, Skrifter XIV: 533) och slutligen några uppsatser om konstutställningen i Göteborg 1869 (Malmströms och Winges taflor).
En verklig publicistisk bragd utförde Rydberg i sin framställning af den gåtfulla Tichbornepro-cessen, som på sin tid väckte ett så ofantligt uppseende öfver bela världen och rörande hvilken meningarna voro så delade. Här var rätt ett fält för Rydbergs skarpsinne, fyndighet, fantasi och psykologi att arbeta. Rent af mästerliga äro ock de halft
Källa: Project Runeberg ·