Sida 214
21 G
VIKTOR RYDBERG
Dagen därefter inlade Rydberg sitt första ord i striden. Sedan gammalt stod han i vänskapliga förbindelser med Dietrichson, från dennes besök i Göteborg och Rydbergs Stockholmsvistelser. Men Rydbergs kända benägenhet att träda inom skrankorna till annan mans försvar gjorde sig åter gällande.
Rydbergs första artikel (23 april) bar titeln: Till herr professor Lorentz Dietrichson.
Den utgör en ironisk vädjan till denne, om han gillade, att den okände granskaren visat sig så upphöjd öfver det slags kritik som Goethe ansett vara den bästa, den som är »gemüthlich wohlmeinend», den som gärna framhåller de goda sidorna och vänligt rättande påpekar en svag författares fel och misstag, i st. f. att som granskaren i Svensk Tidskrift göra så stort kapital han förmår af felen, t. o. m. af tryckfelen, och öka hans syndabörda med misstag, hvartill denne i själfva verket icke gjort sig skyldig. Dietrichson, som själf nog »i tacksamt minne bevarade den öfverseende välvilja han rönt af den svenska granskningen och hvaraf hans arbete Det skönas värld så väl vore förtjänt», skulle nog härpå svara nej. Tvifvelsutan hade minnet af detta öfverseende, tillika med den vedervilja, finare skaplynnen känna mot utbrott af öfvermod och kitslighet, kommit Dietrichson att ogilla den onämndes kritik. Det vore om några hans misstag i sak Handelstidningcn ville tala. Härefter öfvergår Rydberg till några punkter, i hvilka enligt hans uppfattning det vore kritikern och ej författaren som begått fel, och hvilka han, för att begagna en motståndares, Aftonbladets, ord, saltar »med kvickt skrifna oti-digheter».
Källa: Project Runeberg ·