Sida 390
VIKTOR RYDBERG
dig såsom den enda, jag i närvarande stund har färdig till offentliggörande. Kan du begagna henne för din folkkalender eller på annat sätt, skulle det glädja mig. Hon kommer sent, men kanske icke för sent, eftersom hon icke kräfver illustration. Skulle dock en sådan ifrågakomma, vill jag för illustrationens skull tillägga, att jag tänkt mig den i stycket omtalade dämonen icke som ett med folkdjäfvulens attribut — horn, svans och klöfvar utrustadt missfoster, utan som ett väsen af dyster skönhet, ett slags straffängel, som älskar det goda och hatar det onda, men likväl dämonisk i det afseende, att han har en ästetisk tjusning af tanken på det storartade i en hopplös och sedan idealen vikit fullkomligt värdelös världs förstörelse.»*
I visst afseende rymmer Klockorna samma grundtanke som Prometeus och Ahasverus. Den gyllene kläppen, som svingar för idéens fläkt, ringer in prometeiska tankar och drömmar ifrån fjärran sanningsriken och oupptäckta skönhetsland och klämtar i trånad att viga in den stund, då jordens släkten skola varda ett syskonförbund, hvarje smärta (inna tröst, hvarje tröttadt hufvud hvila vid ett älskadt bröst, klämtar i trånad att stämma in med sina skära toner i folkens frihetssång och ringa in Guds rike.
Men den tunga kläppen i den mörka klockan samklingar med allt det dystra, det samma, hvilket Ahasverus, pessimisten, skildrar såsom behärskande världen:
I Svensk kalender meddelades poemet med vignett af Carl Larsson. Den danska öfversättningen i Hde og Hjemme led sagades af en bild af den fallne dämonen, utförd af Fr. Schwartz.
Källa: Project Runeberg ·