Sida 498
494
VIKTOR RYDBERG
manhängande följd af sagor, som möjligen kunde roa hvarje fantasibegåfvad gosse att läsa.»
På redaktörens tillrådan vågade Rydberg försöket.
Först år 1884 offentliggjordes det som Rydberg afsett till första kapitlet i Akademiens handlingar, men icke där, utan i Ny Svensk Tidskrift, och, olyckligt nog, ensamt, utan den vetenskapliga apparaten. Samtidigt öfversattes dessa artiklar, som buro namnet Segersvärdet. Äfventyr ur germanfolkens mytologiska epos, i danska Morgenbladet.
Bevisen för riktigheten af framställningen sade sig författaren vilja offentliggöra i ett särskildt arbete.
Dessa uppsatser väckte emellertid mycken häpnad. Fackmän skakade på hufvudet. Lekmän stodo undrande och spörjande. Fantasiens rikedom beundrade alla. Men ägde dessa utflykter några hållpunkter i källorna? Borchsenius skref och antydde, att man öfverallt frågade, huru Rydberg kunde bevisa »Segersvärdet».
Denne tog sig då först för att i brefform nedskrifva ett svar, huru ban i myterna letat sig fram till deras episka sammanhang, till den händelsekedja, hvari de olika myterna utgjort länkar.
Rydberg yttrar här, att han från början ansåg sannolikt, ehuru icke säkert — på grund af flere skäl * — att ett episkt sammanhang förefunnits,
* 1) Völuspa upprullar en mytologisk bildräcka från skapelsen till världsförstörelsen och världsförnyelsen; 2) spridda uppgifter i källorna upplysa, att vissa af mytens tilldragelser kommit före eller efter andra och stått till dem i orsaksförhållande; 3) hjältedikterna förete en benägenhet, måhända ärfd från myterna, att söka samband med hvarandra och ordna sig till cykler.
Källa: Project Runeberg ·