Sida 500
108
VIKTOR RYDBERG
sin tids lärda åskådningssätt draga den historiska musten ur myterna och hjältedikterna och skapa en fortlöpande krönika däraf.
»Ju djupare» — skrifver Rydberg — »jag lyckades intränga i den labyrint han med dessa material uppbyggt och ju säkrare jag förmådde sätta mig in i de skäl han uppletat åt sig för sitt nya ordnande af detta material, dess bestämdare har jag också kunnat öfvertyga mig om att den gamle danske 'grammatikern', ehuru nödvändigt fången i ett då allmänt gängse grundfalskt åskådningssätt af myterna, aldrig gått tillväga med absolut godtycke, utan tvärtom i sin styckning och historiering af det gifna stoffet förfarit med en samvetsgrannhet, som kastar vackert ljus på hans karakter, och möjliggör att hans arbete, sedan man funnit nycklarna till detsamma, kan begagnas till en mytkälla, nästan jämförlig med den poetiska eddan och i många afseenden af större vikt än den prosaiska.»
Härefter uppvisar Rydberg genom ett skema det sätt, hvarpå Saxo tillgodogjort sig polyonomien.
Brefvet blef emellertid icke fullbordadt. Däremot tillgodogjorde sig Rydberg dess innehåll, då han hösten samma år, på anmodan från Danmark, utgaf Segersvärdsuppsatserna som bok, men därtill fogade en tilläggsafhandling: »Til bevisförelsem.
Han skref därom till öfversättaren, Borchsenius:
»Afhandlingen är åttioen skrifna sidor och blir förskräckligt tråkig för dig att öfversätta. Jag vill gärna förskona dig därifrån; men att än en gång släppa ut Segersvärdet utan att lämna det tillbörliga dokument för att kunna löpa in i vetenskaplig hamn, där det kan visa sig hafva pålitlig frakt ombord, därtill kan jag ej bekväma
Källa: Project Runeberg ·